Aftonbladet – 31 mars 1857, sida 1

ve rumpl!a engelska folkst. Disraet säger i sitt velprogr mm: Lord Palmerston är en Utmärkt man, som gjorisig förtjent a? sitt land, men såzom premierminister. står han i en falsk ställsing. Han är toryebe: för ett radikalt kabinet:.: TI :sakwad af inhemsk. politik, nödgas han afleda fölkets uppmärksamhet från Accinre angelägenrheterne ill de yttre Hans system i förhållandet till utlandet är oroligt och aggressivt; på det att bana regering hemma måtte sitta i re och trygghet. Deraf eerhörda utgifter, tumg: skatter och bämmande at. alla sociala reformer. Hans. uppförande lider till dem grad brist på hvarje politisk grundsats, att han, då barser sig. nödsakad att vädja1till folket, ieke har något annat lockbete: till vinnande af dess förtroenda än sitt namn. Slika komnstgrepp och hjelpmedel kunna passa för er despotisk herrskare öfver en af revolutioner utmattad :atat på festa landet; men för er britisk minister, sem styr ett stolt, fritt land, duga de ej. Detta påminner mig om en visa; som 1848 utdslades uti kasernerna i Frankrike: Vouleå vous un sedäin? Prenes Ledru Rollin: Vöules vous une oaraille ? Prenes Raspail. Voules vous un mem? Prenea Napolbon. Nous Favens, nous Vavens, Notre potit Napolbön. Men sjelfve Napoleon den förste brukade, då sågon blef rekommenderad hos homona, fråga: hvad har han gjort? Det star på denna fråga rörande den ädle Torden hvilket Cobden på ett talrikt besökt möte i ManöWöster afsaf, var dock ioke smickrarde. Jagvills, lutade Cobden, ickeo offra min ech pärlamehtets sjelfständighet inför denne afgad,. Brigki, som ännu fortfarende för gin Helsas skul! vistas i Rom, men är på bättringsvägen, skrifver derifrån: O Mm vi tilåta, stt krig utar parlamentets vetskap och samtycke börjag och sluter, vå råka vi i samma ställning :om ds folk på fasta landet, hvilka icke hafva några parlåments, Samma take utvecklade grefve Grey i går uti öfverhuset ännu ytterligars våmt tillkännagaf sitt bekymmer öfver, att parlomtentet. för sörsta pången alltsedan 1688 icke blifvit åtspordt rörande krig och fred (med Persien) samt hillit denna micsaktning för dest rättigheter till godo. Sir James Grabam, en ingalunda älskvärd eller pHlitlig person, ren ett bland det parlamenstsrista systemets Btödj-pelare, talade inör fiva valmän medstor bitterbet mot lörd Palmerston och förklarade, att han ieke villa iåta släcka ut sig sksgom en ljusbit: Den väldigaste personliga striden utkämpas likväl mellan Palmerston och Russell. Ni torde erinra er, att i höstas, medan Russell uppehö!l sig i Italien, höjde sig här inom pressen vänskapliga röster, som yrkade på hans utseende till med!em af öfverhuset. Han lemriade dessa röster intet gehör, men har också lika litet låtit skrämma sig af de kotterimanövrer, som gingo ut på att utestänga borom från representantskapet för eity, eller af det med myndig ton uttalade påståendet, att ban icke hade någon utsigt att lyekas. Med sitt sedan gammalt kända sjelfförtroende talade han i går inför flera tusen valmän i city, och blott fyra händer höjdes till teeken af ogillände. Den vigtigaste bland de af honom afgifna förklaringarne var, att han ieke tänkte förena sig med Derby, utan tills vidare skulle understödja det palmerstonska kabinettet. . Naturligtvis har ham doek dervid sina cgna funderingar för framtiden. Påföljande dag talade premierministern inför ät valdt bordsällskap hos lordmayorn; sällskapet var så veldt, att man till och med giort försök att utes!uta oppositionstidningarnes referentör. Lord Palmerston gjorde hvad fransmännen uttrycka med: settement poser la questiorn. Jag skulle, om jag varit i Bowrings ställe, handlat på samma vis som han; parlamexrtet har klamdrat mig derför; jag hoppas, att mam ickeskall återvälja de reprebertanter, gom röstat emot mig; att yt:ra något till er om min inrikes politik anser jag obshöfligt. Tslet. var i högsta grad utmanrande, och om lord Russelle misstanke eger grund, nemligen att Palmerston sjelf önskat blifva besegrad genom Cobdens motion, ör att genom parlameitets upplösning krossa dess sjelfständighet, så skulle man kunna gå ännu längre och påstå, att han icke ogerna såge, om valens utgång blefve ogynsam, utan tvärtom tänkte begagna sig deraf, för att genom ön sy snart derefter skeende parlamentsupplösning undergräfva den lilla återstoden af sjelfständighet hos valmännen. Det trontal, hvarmed sessionen i dag vid middagstiden afslutades, är ytterst kort. Det säger att upplösningen. eger rum, för att på konstitutione! väg utröna landets mening -rörande sakernas nuvarande ställning. Den 3!) Mars är ännu icke inne, och redan skilja sig England och Österrike i den vigtigaste frågan, frågan om Donaufurstendömenas törening. På grund af wienertidnimgars yttranden och med anledning af grefve Apponys brådstörtade afresa till London skulle ran nästan kunna tro, att östorrikiska regeringen verkligen gjort sig illusioner om lord Pelmerston, att hon verkligen trott att ban skulle stå fast vid sin förbindelse med henne, emot Ryasland och Frankrike. Palmerston har nu afkastat den mask som han, eller åtminstone hans tidningar, burit alltsedan det misslyckade mötet i Oktober förlidet år. Han förklarade för några dager sedan i underhuset sit: lifliga deltagande för de rumäniska flyktingarne och förordade deras återvändande till hemlandet. För att förstå hvad detta vill säga, måste man veta, att alla bärvarande och de flesto i Paris vistande flyktingar äro för föreningen. Ördalydelsen at fredsfördraget, som rtegeringen så ängsligt Hemlighållit, känna vi för närvarande genom le Nords. Den genom Times, utspridda underrättelsen, att till detsamma ekulie vara fogsde några kemliga för England myeket gynsamma artikler, i bvilka