gon inneburit oppositien och ledt till ett ändamål. vilket? Jo, säger insändaren, då hade ministrarne efhållit: en lexa för den principlöshet, hvarmed denna såk blifvit af dem handterad; Det bör först anmär, att frågan om löneförhöjning redan långt före riksdagen var bragt på den ståndpunkt, att den allJdeles icke var lämplig att göras beroende af uppfattnogen utaf regeringens system. Tidningarnoe hade ragit försorg derom, att löneförhöjningar under alla fbrhållanden måste, i viss mån beviljas. Den enda ätgörd, som i politiskt afseende kunde ifrågakomma, r att tillbakavisa det förtroende regerinzen fordrade, då den, utan att söka åstadkomma rödiga reformer: i organisationen, nu äskade tn definitiv löne rbglering; och detta har skest lika bestämdt derigem, att löneförhöjningen förklarats vara provisorisk, sbm om den lemnats under. ett annat Hamn. Men t har derjemte ästadkommits något mera, något aktiskt nyttigt för framtiden, som alldeles icke nnat ernås om löneförhöjningea skett genom beslämmandelaf ett tillägg till Iöasbeloppen. Ett såJant tillägg skulle nemligen ningen utgått med vizs arocent, olika i förhållande till lön: ns. högre eller gre belopp, eller ock. så, att en viss summa, vare 4g för hvarje ewbetsverk eller för hvarje hufvudtipl, blifvit stäld till regeringens förfogande. I förra Pilet-hade all den nuvarande orättvisan i förbållanlet mellan lönerna blifvit bibehållen, och i det sejare hade man: godkänt de: grunder, hvarefter reringen föreslagit förböjningarne, och således, i sjelfva rket lemnat regeringen det mest betydelsefulia jrtroende. I begge fallen hade man dock icke unngjort det allra ringaste för de blifvande reorga isationerna eller vidtagit några förberedelser dertill Nu har man i stället granskat grunderne för den af -Fgeringen afsedda lönaregleringen, ogillat dem i rhånga fall och söst ställa lönen. efter arbetet, samt väsentlig mån uttalat sig i fråga om de tjenster, wvilka man ansett kunna och böra indragas, äfvenm ock fästat vilkor; som göra det möjligt ati näa riksdag tilivägabringa förändrade organisgtioner. iden, som stror;i ait utsn en sådan förberedande, åtrd något reorgånisationsförslag nästa riksdag skulle nna ega framgån z, förbiser allt hvad erfarenhe:en om vår representation lärer; och enhvsr lär inte, t regeringens förslag, på detta sätt behsndladt, errit ott vida större nederlag, än om man inskränkt sig till attvicke göra något för den af regeringen danskjutna reorganvisationen. De tabeller, som regöra för de provisoriskt beviljade löneförhöjninJjarne, upptaga jemväl de äldre löneförmånerna, och n omständigheten, att lönen blifvit uförd till det elopp, hvartill den i: riksstaten kommer att uppta: , kan icke i och för sig sjelf verka. till svårighet r nästkommande ständer at borttaga förhöjningen, en hvilar ptvifrelaktigt på en rätt uppfatining af Jändernas ovilkorliga pröfniogsrätt och är ytterligare il sin verkan uttryckligen begränsad genom det alläo08 vilkoret för löneförhöjningen. Skull: nåsta änder lemna reorganisationsfrågorna åwido och likjat bibehålla löneförhöjaingarne, lärer sådant icke sligen kunna ligga de nuvatande till last, så vida dessa fortfarande göra hvad de förmå, för att befor ra den, högt påkallade reformen. Deremot är, hvad iosöndaren yttrar om faran af Nittringen och beträffande de deraf föranledda bennerliga kombinationer inom ståndet, lika riktigt im :behjertassvärdt; och om, det parti, som sträfvar f.er, makien, ;vill begagna denna för annat ändamål n att obetingadträrifra igenom regeringens propoitioner, utan afseende på framtida följderna.af eni dulighet dermed uppgjord statsreglering, så är det erkligen hög tid stt detta parti afstår från föreninar, som i ett, och annat tillfälle kunna bereda öfervigter, men, endast på bekostnad af landets vigäga intressen. . Det .gamla .oppositionspartiet har ljort sitt, till, då det afbållit sig från all: hvad som Tan synas vara eller sköligen-få namnet af opposion quand meme, men icke lärer det och icke heller Hör det eftergifvar den försigtighet och betänksamhet m det måste iakttagå.gent emot en regering, som ittills icke förmått göra sig fri från den gamla suregen och ieke heller;visat sig kunna åstadkommas ågot annat, än att understödja, hejdlösa fordringar, dem man aldrig; kunnat våga framställa, . om man bke trott att mpajoriteterna inonr stånden skulle blifa af den beskaffenhet, ätt den tidt och ofta åberojade faktiska, vändningen: skulle vara dom nog, ntan fseenda om deraf följde något positivt nyttigt för Ikndet eller icke. Tv d Ledamot af Borgareståndet.