— Några anspråkslösa reflexioner i Aftonbladet för i måndags angående besluten och diskussionerna i apanagefrågan ha försatt Svenska Tidaingen i det mest vresiga lynne och i ett af hennes senare numror framkallat bittra utgjutelser i icke mindre än tvenne artiklar. Det enda deri anmärkningsvärda tyckes vara att under det författaren sjelf fräser af dåligt lynne, så beskärmar han sig öfver A:tonbladets missmod), dess felslagna förhoppningar,, dess asnubbor, m. m. d. Och detta i samma blad, der Svenska Tidningen sjelf använder sin ferla mot den s. k. nya ministeren, emedan denna dels icke väger sina yttranden, dels genom sin tystnad uppmuntrar riddarhusets simpla karlar att taga sig befälston. Annat slag — kan tänka — skulle det vara, om en viss öfverste finge öfvertaga: befälet på riddarbuset! Hvad nu beträffar Svenska Tidningens dåliga humör emot Aftonbladet för tillfället, så synes detta egentligen härleda sig derifrån, att Aftonbladet sagt sin mening rent ut omi behandlingen af en riksdagsfråga, som tycks hafva legat Svenska Tidningen synnerligen nära om hjertat. Att en sådan uppriktighet skulle på ätskilliga håll finnas mindre angenäm, visste vi mycket väl förut, men vågade knappt hoppas,iatt den skulle bringa Svenska Tidningen ur fattningen och från det hållet ådraga oss. en harm, den vi måste till en viss grad anse smickrandes I sjelfva saken kunna vi likväl icke frångå vår tanke, att i ; olitiken det alltid är nödigt att taga sitt parti, och att icke den ena dagen tillhöra en mening och den andra dagen en annan. Det må: varal godt och väl, att man talar om den enskilta söfvertygelsens och och att denna i hvarje fall skall följas; utan afssende på partiåsigters. Detta låter sig göra i menlösa tider och innan partier å någondera sidan ännu bildat sig, men sedan detta skett å ena sidan — och det lärer väl Svenska Tidningen icke bestrida — t. ex. i afseende på junkrarne å riddarhuset — så blir det också TEN tåg