Aftonbladet – 30 mars 1857, sida 1

Åviss på min sak, att jag, som sagdt, ansåg mig böra förbereda er på något som komma skulle. Nå väl, dokumentet har nu kommit i dagsljusst. Hamburger Nachrichten: har genom någon himmelsskriande indiskretion blifvit satt i tillfälle. att in extenso: meddela detta :aktstycke, dateradt den, 20 sistlidne Februari, och ni har förmodligen: sjelf. i dessa dagar erhållit det på denna väg... Det är, som ni säkert skall hafva funnit, uteslutande riktadt mot skandinavismen, denna: poetiska ide, hvilken inför hr .v. Scheel väl icke egentligen .vare så farlig för sakernas bestående ordning, — ehuru : alltid genersnde! — så fframt ej den utländska, pressen och — hvad mer är — vissa främmande kabinetter i den nyaste tiden börjat deråt egna en i högsta grad; oroande. uppmärksamhet; Jag. öfverlemnar, fullkomligt åt er sje!f att göra de reflexioner, hvartill ifrågaverande, cirkulär i allmänhet i så rikt mått gifver anledning, men jag kan icke underlåta att för egen: del uttala mig i två ord om ett par omständigheter i eller rörande detssmma, Hr v. Scheel har i detta dokument företagit sig att tala, icke blott å egna, eller danska kabinettets vägnar, utan äfven låtit påskina, att hen ansåge sig jemvät uttrycka det tänkesätt, som Sverges och Norges konung i denna fråga hyser. MH . : Det är icke första gången. hr Schtel tillå. ter..sig detta sjelfsvåid att orera och utbreda ig äfven för andras räkning. Jag har mer än en gång anspelat på den sällsamma not, h. ,exc. hastade att härifrån. aflåta till Peterzburgerkabinettets trankiliserande omedelbart efter. prins Karls besök i Köpenbamn förlidet år; och tillåt mig:försäkra, att redan i detta opus hr Scheel gick, betydligt längre, än som synes förenligt med, jag vill icke säga så mycket som bonne foi, men med vanlig statsmannatakt, enär han dervid med den fullkomligaste burschikosa ledighet företog sig att göra den svenske prinsen delaktig i hans, hr Scheels, innersta tankar om skandinavismens sanna natur,, såsom en fantssibild i några . drömmares hjernor,, o. 8. v. Prins Karl — hette det — har vid sitt besök ,härstädes uttalet sig till mig, Scheel, i en med mina åsigter, alldeles öfverensstämmande riktning; han har försäkrat mig, att åtminstone på andra sidan Sundet någon skandinavism alldeles icke fimes på allvar till — prins Karl och jag, Scheel, — jag, Scheel, och pring Karl I o. 3, V. 0. 8. Vi Jag torde här knappast behöfva anmärka, att den svenske prinsen väl näppeligen direkt eller indirekt gifvit hr Scheel någon den ringaste rätt till att sålunda tala äfven för honom; och man har dessutom en billig anledning till att föreställa sig, att, så framt prins Karl under sitt besök härstädes, skulle öfverhufvud taget med någon vexlat ett ord rörande skandinavismen, hans uttalande härom omöjligt kunnat stå i någon sådan uppenbar strid med hvad han, kronprinsen, nyss förut rörande samma ämne yttrat vid t. ex. naturforskaremötet i Kristiania, som af hr Scheels påstående framgår. Antingen har.hr S. sålunda den gången rent af försäkrat och bedyrat något, som han alldeles icke visste, veller — ännu värre — diktat på den svenske prinsens kapitel något, som uppenbarligen icke var med sanna. förhållandet öfverensstämmande. Ett af de tvål Och nu! Skulle den svensk-norska regeringen mera än prisas Karl hafva bemyndizat hr Scheel att inför de främmande storrekterna föra dess talan i närvarande ask? Svårligen. Det lärer kn ppt lida ringase vifvel, att br Scheel här åter fört ett språk, hvartill han icke egt minsta berättigande. ilvarje tänkande menniska här på platsen måste genast från början afvisa hvarje tanke på sågonting så absurdt, som att den svensknoreka regeringen verkligen skulle genom något a-oplare förtroende till hr S. gifvit honom ens. den aflägsnaste rätt att agera som äfven.dess utrikesminister; men jag menar, att en sjelfstindig makt i en så pats allvar. sam angelägenhet som denna ej gerna kan tillåta, att det inför verlden ett enda ögonblick ser såstut. Situationen kan ba sitt obehsg, det är lätt att inse; men att det kommit derhän, är blot ett ytterligare bevis på hur mycket alldeles oberäknelig! det ligger i en sådan faute, fom att lemna ett lands utrikes ngelägenheter i händerna på en näan af det slag, som den ifrågavarande utrikesministern för Darmark oberäknejigt, ej blott för föderneslandet sjelft, utan äfven för dess närmsre eller fjormare vänner. ; a: n Att.hr .Scheel-intet bemyndigande egt att yttra sig:i en främmande monarks namn, vare sig rörande: det ena eller andra, är — jag upprepar det — solklart, men ni skulle fröga mig, huruvida ban:ens haft rätt att här tala för den danska regeringen kollckiivt. Jag vill härpå svara, att det visserligen verit sagdt, att ett slags koalition skulle nyligen blifvit tillvögabragt ellan mivis breng samtliga medlemmar i ändamål ait stå och falla för helstaten, men för min egen del tror jag ejstort derpå. Jag menar tvärtom, att-den säka!lade sammanhållningen är alltjemt af ganska lös och tillfällsg natur, och hvsd specielt angår det här ifrågavarande scheelska aktoch praktstycket, torde: utrikesministerns -kollegor haft en särskilt: anledning att icke just synnerligt prisarkamratskapet, -om: det förhåller sigoriktigt, som jag tror, att äfven detta opur blifvit af hr Scheel på alldeles egen hand hopgjerdt och afskickadt, och att först närmare: fjorton dagar efteråt saken blifvit föremälför behandling i stetsråd, då hr Scheel kunde åt densamma vindicera oåterkalleligheten af ett fait accomplis.Jag: upprepar för öfrigt; på grund af-allt eller trots allt, hvad jag skref i mitt sista, att det skall bli rätt kuriöst attsen om icke inom en ingalunda så fasligt lång tiden lötslig omsvängning i den danska regeringenshela politik kommer — frivilligt eller nöd