höfde pengar, och så sålde de Sam och några andra till en af de der själasäljarne, som alltid snoka omkring bland de stora plantagerna, för att passa pp när tillfället yppar sig att slita barnen från modrens bröst eller skilja man och hustru och syskon åt; som ni vet, bröder. Nå väl, Sam blef såld till en af det hvita patrasket — en djefvul i menniskohamn. Bror minsvalt dag ut och dag in och piskades och svalt. Slutligen hade han inte annat att göra än han tog någonting smått från sin omensklige husbonde och bytte sig till mat derför i närmsta bod. Men husbonden upptäckte honom, och så kom han en dag och hade tagit tre andra med sig och sade åt Sam, att de skulle låta honom veta att han lefde, Jag gissar de voro druckna alla tre. Emellertid togo de honom och -bundo honom, och så började de att hugga, sticka och piska honom — just bara liksom för ro skull, ser ni, och för att profva huru mycket negerkroppen tål, kan ni tänka. Och de svedde honom med glö. dande bränder och de skållade honom med kokhett vatten. Han var en stark man, och de sträfvade med honom hela dagen, men slutligen dog han, och de hörde hans dödsskrän i hela grannskapet. Och nu, bröder, mi ni böra hvad som gjordes vid saken. Min herre och några md a af de närmaste plantageegarne sade att det var synd och skam, och att de skulle bringa saken för rätta, och så gjorde de med; och eftersom jag var hans bror, så lyssna jag till hvad domrarne skulls säga om hans död. Nå väl, först sade de, stt det var inte något mord, alls inte, emedan slafvar, sade de, inte voro menniskor — och således kunde de inte mördas. Men så talte han, som: stod på vår sida, hiskligt länge för att bevisa, att vi ändå voro menskliga varelser. Då sade lagkarlen, att det kunde ingen svära på, att husbond tänkt att döda Sam. Att