Aftonbladet – 27 mars 1857, sida 3

såsom en refva på en hög mur, hvilken, då han begynner remna, hastigt omkullfaller och förkrossas såsom ett lerkärl sönderkrossas i fallet. Åter tystnande ett ögonblick, stod han med händerna hårdt sammanknäppta och lutade sig framåt, stirrande utåt den toma rymden. Slutligen utbrast han, med hela styrkan och värman hos en person, som ser framför sig en segrande verklighet: Ho är den, som ifrån Edom kommer med förgade kläder ifrån Bozra? Den så beprydd är i sin drägt och går i sin stora kraft ? Han tycktes lyssna, och upprepade, likasom hade någon svarat honom: Jag, som rättfärdighet lärer och är en mästare till att hjelpa. Hvi är då din klädnad så röd ech din drägt såsom en vintrampares? — Jag trampar vinpressen allena, och ingen af folken är med mig. Jag hafver trampat dem i min vrede och nedertrådat dem i min grymhet; deraf hafver deras blod stänkt mina kläder. Ty jag bafver tag.t mig en hämdedag före; året till att förlossa de mina är kommet. Ty jag såg mig om, och sder var ingen helpare och ingen uppehöll mig; utan min arm måste hjelpa mig och min vrede uppehöll mig. Derföre vill jag förtrampa folken i min vrede och göra dem druckne i min grymhet. Så småningom bortbleknade den inspiratio nens glans, som belyst hans anlete. Hans armar nedföllo. Han stod några ögonblick med hufvudet sänkt mot. bröstet, medan en andlös. tystnad herrskade omkring honom. Slutligen utsträckte han sin hand och utbrast i en brinnande bön: Huru länge, o Herre, huru länge? Uppväck dig! Hvi sofver du, o Herre? Hvi drager du din hand ifrån oss? Rif henne ut ur din barms Vi skåda ej dina teeken. Huru