— Vi meddela nu efter Hamburger Correspondent ordalydelsen af den not, som janske utrikesministern v. Scheel den 20 Februari aflåtit till kabinetterna i Steckholm. London, Petersburg och Paris. Dess innebål! synes fullkomligt bekräfta den åsigt vi, me: inledning af telegrafunderrättelsen om den protest mot skamdinaviska ida som densamma innehåller, redan för några dagar sedan uttalade, att den nemligen måste vara föranledd af någon ganska allvaream påtryckning utifrån i skandinaviskt intresse. Vi skola ex innan dag företaga en närmare granskning af detta i högsta grad kuriösa dokument. Pi förhand anse vi oss emellertid böra uttala den 5fvertygelsen, att denna net, der en utrikesminister under de vidunderligaste krumbugter uppträder för att bekämpa någonting, som han ena ögonblicket skildrar såsom en poeisk id6,, men det andra såsen innebärande stora politiska vådor, innebär ett vittnesbörd derom, att hr v. Scheel i afseende på handhafvandet af utrikespolitiken ännu gör gällande samma despotiska maktfallkomlighet, som för icke länge sedan ledde till en ministerkris, som endast fick en högst provisorisk lösning. Det torde väl kunna antagas såsom tämmeligen visst, att så pass danmskeinnade män, som rinistrarne Hall, Unsgaard, Krieger och Wolfhagen, icke kunna godkänna tysken v. Scheels uttalanden om idder och sträfvanden, som så djupt slagit rot hos de nordiska natiocerna och för hvilka äfven de båda monarkerra på ett ganska otvetydigt sätt yttrat sina sympatier. Noten är af följande invebåll: Hr — — — . Sedan freåstraktaten i Paris gjeri sjut på den zllmänna ore, hvari samtliga de uropeiska makterna såge sig försatta genom förhållaävdenas osäkerhet under vesterns krig mot östern, har Danmark som under denna tid lyckligtvis upphört att tilldraga sig särskilt uppmärksamhet, smart åter blifvit föremål för den politiska diskussionen. Sålunda se vi oss på ena sidan invecklade i en strid med kabinetterna i Wien och Berlin, hvars egentliga föremål är stadfästelsen af grundsatsen med den danska monsrkiens integritet, och på andra sidan är denna integritet på samma sätt hotad genem de röjliga följderna af ex agitation, hvars utgångspumkt ieke så mycket är Tyskland oeh utlandet i allmänhet, som icke mera de nordiska lsnderna. Moan förstår myeket lätt att, då kriget upplöste eller för em tid lessade på alla gamla internationella allianser, det kusde uppdyka ena mängd idöer em Europas framtid och under detta krig, som möjligtvis kunde antaga de största dimensioner, utbreda sig öfver mer eller mindre vidsträckta kretsar, och ju mer redan en stor internationell kamp ensam var egnad att kalla sådåna idöer till lif, eler, om de redan funnos för handen, gifva dem ny kraft,