Aftonbladet – 23 mars 1857, sida 1

Yttrande om Dahlbergs Suecia Antiqua Hedierna: På-en gång det första, det största och det bästa arbete, som af Svensk man öfver Sverige blifvit, i denna väg, utgilvet, hat det af samtid och efterverld visserligen rönt uppmärksamhet, men kanske icke fyllest si förtjenta lof. Hur ligger ej En bistöria öfvet vårt sköna land förvarad i dessa teckningar? Huru lefvaride stå ej naturens och konstens skapelser ristade på dessa blad? Huru många slägten hafva ej växt upp, och huru många skola ej ännu uppväxa, som endast af detta arbete få ett riktigt deh fullständigt begrepp huru skilda tidehvarf uti byggnadssättet förvarat minnesvårdar af sina olika skaplynnen? Tiderna skola här lära, haru vikingafästets ringsättningar måst vika för medeltidens riddareborgar och dessa för det sjuttonde århutidradets praktfulla palatser. På hvarje blad stå, liksom framtrollade, städer, kyrkof, slott, grafvårdar ech mivnesmärken, — talände om fordna tider, em alt hvad store fäder lemnat oss öfrigt Med hvarje försvinnande år, med hvarje brand, som härjar våra städer och boeningar, ja, med hvarje vinningslystnadens eller, okunnighetens tillpropp på våra fornlemningar, ökas detta arbetes värde; och då en dag dem Sveriges härlighet sons här afbildas, sjonkit till ruiner, skall Dahlbergs .verk ännu stå qvar — en fackla ur seklernas natt, som ännu lyser öfver fäderneslandet, för att visa huru skönt, huru stert, huru rikt det en gång varit (IE. M. C. Pontin: Äreminne öfver Erik Däblberg, Köl. af Sv. Akad:n,) d