sentliga, om också på ett icke tillfyllestgörande sätt, skulle hafva skyddat Turkiet mo Rysslands anfall samt varit ärofulla för Storbritannien. Huruvida Ryssland skulle antagi: dessa vilkor, är tvifvel underkastadt. Då lord John Russell kommer till den brinnandt frågan, kriget med Kina, är, han dock min dre förbehållsam; hän söker nemligen rättfär diga sitt. uppträdande för Cobdens motion ge nom att åberopa det okloka uppförande, son Englands representant i Kina, sir-John Bow ring, enligt hans öfvertygelse låtit komina si; till last. Särskilt klandrar hän sändebudet. för det att anspråket på tillträdet till Kanto: blef inblandadt i en tvist, kvarmed det had intet att göra, och hvilken eljest med lätthe: skulle blifvit bilagd; han påstår, att detta sät att gå till väga gaf anledning till blodsutgjutelse och förstöring, hvarv:d många oskyldig: tillsatte-lifvet; att man borde lemnat kinesarne längre betänketid i afseende på ett an språk af denna beskaffenhet; att före fientlig heternas början åtgärder borde vidtagits at I skydda de engelska. undersåtarnes lif och egendom; och slutligen att sändebudet ick: varit af regeringen bemyndigadt att fordr: I tillträde till det inre af Kanton. På dess: skäl hade det varit regeringens plikt att des J avouera sitt sändebud, och då hon-icke vil beqväma sig dertill, hade lorden funnit sig! oundgängligen nödsakad att rösta emot henne Slutet af förklaringen är skrifvet med sto! talang, och man håller derföre troligt, att er reaktion till förmån för lord John Russel: kan komma att inträda, i synnerhet som un: derrättelserna från Kina gifva anledning an: taga, att kriget med detta land skall hafva sin gång, hvilken regering än må sitta vid styret. Uti den efter en utländsk tidning i går meddelade notisen om kandidaterna till ordförandeplatsen i underhuset förekom namnet Manners Sutton i stället för Walpole. Manners Sutton har deremot förut varit ordfö: rande och blef vid afskedstagandet utnämd till pär. TYSKLAND. Preussen. Det feodala partiets reaktionära anda har nyligen ytterligare blifvit ådagalagd genom en af herrebuset antagen motion, hvarj regeringen anmodas framlägga ett lagförslag i syftning att lägga hinder i vägen för jordafsöndringen i Rhenprovinserna. Såsom man vet, tillämpas derstädes franska lagens be: stämmelser rörande eganderätt och arf. Denni rättvisa och frisinnade lagstiftning är det nu berrehusets diktan och traktan att få afskaffad. ÖSTERRIKE. Man betviflar nu riktigheten af underrättel: sen, att grefve Buol skulle vara benägen att försona sig med Sardinien, derföre att Ryssland, Frankrike och England yttrat sig ogillande om hans sista not till grefve Cavour, i: anledning af sardinska pressens angrepp mot österrikiska regeringen. Utien korrespondensyfrån Paris till Indpendance belge påstås det, att grefve Buol bar för afsigt att afgifva en replik på grefve Cavours svar, och att denna replik kommer att affattas i en ton, som möjligen kan medföra ett fullkomligt afbrytande af den diplomatiska förbindelsen de båda regeringarne emellan. ITALIEN. Sardinska kabinettet hade den 9 dennes mottagit noter från Rysslands och Prerssens regeringar, hvaruti ministerpresidenten Cavours svar på grefve Buols not fullkomligt gillas. I furst Gortschakoffs skrifvelse förklaras derjemte uttryckligt, att ett utspridt rykte, enligt hvilket ryska kabinettet skall hafva godkänt österrikiska noten af den 10 Februari, är helt och bållet ogrtundadt. Deputerade. kammaren uti Sardinien har bifallit regeringens förslag om räntans frigifvande. Uti sessionen den 6 dennes höll ministerpresidenten, grefve Cavour, ett lysande anförande rörande detta ämne. Sedan han först betraktat frågan från statsekonomisk synpunkt, och på det klaraste sätt ådagalagt de fördelar landet skulle vinna genom den föreslagna lagens tillämpning, upptog han till besvarande de politiska invändningar, som blifvit deremot framstälda, samt yttrade dervid bland annat: Man har påstått att lagen vore opolitisk och egnad att uppväcka passionerna och missbelåtenhet med det bestående; man har framkallat socialismens spöke! Men jag påstår, i motsats till. dessa farhågor, att en inskränkning af räntans storlek snarare är en tillämpning af den socialistiska teorien, enligt hvilken man, genom särskilta inskränkande lagar, företager sig att reglera produktionen öch fördela rikedomarne. Jag tror, attsocialismen i Frankrike funnit ett eko, just emedan regeringen sökt reglera allt. Om man genom lagstadgar inskränker räntan till ett visst maximum, så vet jag ej hvad man skulle kunna svara en socialist, om han invände: Edert maximum är för högt, man måste reducera det till. 3, till 2, 1 ; ja, man bör, såsom Proudhon påyrkar, utlåna sina penningar utan all-ränta; Man kan ej bestrida: att sacialisten. skulle hafva logiken på sin sida. Men det: gifs tvenne medel, hvarmed socialismen kan bekämpas, antingen bajonetter och kanoner, eller — friheten. Hvad mig angår, mana mig. mina böjelser, mina vanor, min öfvertygelse att föredraga detta sistnämda. medel. AR Det har uti Lombardiet väckt stort :uppseende, att kejsar Franz Josef, genom ett dekret Me oki RE ÖRE RS sets har, enligt författarens påstående, blifvit å)