Aftonbladet – 21 mars 1857, sida 2

samma skrot och. korn är författarens påstående i den senare resan (sid. 84), att svenska allmogen sjunger Bitgers Leonora. ; Vi sha stått i mycken beröring med allmoge, men ännu aldrig ha vi från dess läppar hört I Öster solen stod så röd, Ur drömmen Leonora, åc. Vi frukta; att författaren här blifvit inbjuden att åka i någon Mac Ferlavsk trilla. Besynnerligt fog kunna äfven åsigter om naturskönhet, lika mycket som politiska åsigter, vara underkastade omvändelse. I sin för: sta resa (del. I sid! 205) yttrar förfatfaren med afseende på Stockholms: belägenhet: Då man öfverskådar detta rörliga menniskolif i förening med naturens. skönhet, måste man tillstå att icke lätt någo snaan stad i Europa kan till belägenheten mäta: sig med denna,, Men under 12zår har; Stockholm i hr Migges ögon betydligt förändrats och försämrats. -Det fordras, säger han (sid: 17), en god dosis svensk patriotism, för att jemföra Neapels underbara golf och dess i rik belysning skimrande stränjer med denna rundmålning.. Således numera blott en målning, då förut vingen-stad i Europa kunde till belägenheten mäta sig dermed. Men månne icke skandinavismen kastat sina tunga slagskuggor äfven öfver Stockholms herrligabelägenhet, och flyttati dunkletmånget parti, son för 12 år sedan framträdde i, effektfull och tacksam dager? .Dvaldes icke inom dess tullar. denne förfärlige Polyfem, som, efter författarens ofvan anförda påstående, till frukost slukade ett par 1jog raguserade germaner, och fick icke staden, liksom fordom Sodom och Gomorrha, plikta för invånarnes synder? Va det icke. politiken som inverkade på optiken ? Vi ha starka skäl att förmoda det. Till och med konstverk hafva, under tiden emellan författarens första oeh senare resa,