land, att dessa medel beviljades utan några synnerliga betänkligheter, trots vådan för honom att utsätta tig för ett schack och matt, hvilken er vidtförutseende korrespondent bebådar. Det stundande valet ensamt kan lemna en tillförlitlig kännedorå om landets mening; men man behöfver ej ega någon synnerligen stor clairvoyance, för att spå lord Palmerston en så lysande seger, som någon engelsk statsman hittills någonsin vunnit genom ett vädjande till engelska fclkets genom valen uttalade åsigt. Om de män, hvilka bildade majoriteten mot regeringen, skulle inför valmännen uteslutande hålla sig till lord Palmerstons utrikespolitik, så skulle ingen enda af dessa 263 rimligen kunna hoppas blifva återvald. Medan jag ännu har pennan i handen, vill jag äfven påpeka en annan oriktig föreställning, hvartill man lätteligen kunde förledas af det sätt, på hvilket er korrespondent ofta talar om de ministeriella tidningarne. I hans sista bref framställas de såsom hade de icke vetat, huru de skulle bete sig, innan de erhöllo förhållningsorder af regeringen. Men hvad en ministeriel press beträffar i den bemärkelse, som dermed på fasta landet afses — d. v. s. tidningar, som mottaga ett bestämdt understöd af staten, mot det att de försvara regeringens politik -— så berömma sig just engelsmännen och den engelska pressen af att ingen sådan förderflig inrättniog finnes i landet. Det är väl sant, att vissa tidningar blifvit af vissa partier uppsatta, och att de naturligtvis undersrödja sina subskribenters åsigter. Andra sjelfständiga tidningar, som hylla regeringens politik, torde till vedergällning mottaga förtroeuden af regeringen och följaktligen ofta vara i besittning af underrättelser, obekanta för mindre gynnade tidningar; men detta är den vidsträcktaste betydelse, hvaruti benämningen ministeriella organer kan i enlighet med sanningen användas om någon del af den engelska pressen. Jag har den äran o. 8. v.