Aftonbladet – 18 mars 1857, sida 3

Till redaktionen af Aftonbladet. I Aftonbladet för den 17 dennes förekom mer en artikel rörande katekesläsningen i våra folkskolor, i hvilken artikel yttras att under tecknad, som väckt motion i ämnet, skulle ha utgått från det antagandet, att utanläsning af katekesen (både stora och lilla) vore i lag ovilkorligen anbefald, hvarjemte författarer efter anstäld undersökning ansett sig komma till det resultat, att katekesens läsande i folkskolorna endast vore ett häfdvunnet bruk, mon som ingalunda hämtade stöd af något lagbu:. Hvad nu först angår påståendet, att motionären skulle ha utgått från det antagandet. ait katekesens utanläsning vore ilag aabefald, så fianes derom i motionen (hvilken biifvit i Aftonbladet ordagrant införd) ioke ett ord. hvarken i den historik öfver lagstiftnizgen, som der förekommer, eller i dea öfriga mo tiveringen, eller i det slutord, som innehålle: det egentliga försl-get. Hvad motionären åsyf:at och yrkat, är upphäfvandet af föreskriften om begagnandet af Lindbloms katekes såsom lärobok vid skolorna och i församlingarne. Tillvaron af en dylik föreskrift förnekas af artikelförfattaren på dsn gruad, att det i 1810 års kongl. bref begagnade ,ordet må enligt vanligt språkbruk i stilus curiee aldrig innebär någon ovilkorlig befallning, att boken skall begagnas såsom Jäcobok, utan en tillåtelse, att den får begagnas. Den här gifna lagtolkning torda likväl vid närmare gsransknicg svårligen kuana golkännas, enär ordet må verkligen i lagstil på mångfaldiga ställen begagnas i obligatorisk mening, hvaruppå må anföras ett exampel, hämtadt från en nästan liktidig lagstiftning rörande ett likartadt ävne. Uti kongl. förordningen af d, 7 Mars 1811 fianer man nemligen icke en tillåtelse, utan en uttrycklig befallning, matt lenna förbättrade kyrkobandbok må blifva antagen, samt tjana till orygglig och oföränIr d efierföljd, — så att det vid ansvar icke må vara någon tillåiet att derifrån afvika. Att för öfrigt kong). brefvet af dan 21 Juni 1810 innebär någonting mera än en tillåtelse, torde blifva klart, om man besinnar, att det skulle ha varit konungamakten föga värdigt att i likhet med förläggare förorda en lärobok hos skolstyrelser, hvilka, ifall här ej varit fråga om någonting anmat än ett dyl-kt förord, deruppå ej bzhöft fästa något afseende. Lika olämpligt synes ock ett enkelt tillkännagifvande ba varit, att Kongl. Mej: ej ansåge en af Sverges erkebiskop utarbetad lärobok för skadlig eller så.om en förbjuden kunskapsfrukt. Om nu på grund af det ofvananförda stadgandet i merberörde kongl. bref om att denna förklaring (Lindbloms omarbetning af den gamla katekesen) må till allmänt -bruk hädanefter, såsom egentlig lärobok, så väl vid skolorna som i församlingarne antagas och nyttjas verkligen måste betraktas för hvad det verkligen är, och hvilket för öfrigt tydligen af hela ordställningen ådagalägges, nemligen ett ganska bestämdt lagbud, så lärer väl detta lagbul få anses fullt tillämpligt p3 folkskolan, och med den i 1849 års folkskolestadgas 6 s I mom., jemförd med 7 S, såsom läroämne i främsta rummet upptagna katekesen ej kunna förstis någon annan lärobok än Luthers lilla katekes jemte Lindbloms deröfver gifna förklaring. Motionären har ansett sig föranlå:en attafgifva denna redogörelse, så vä!i anseende till frågans obestridliga vigt som ock derföre, att han velat visa sig oförvunnen till det misstag att inför rikets ständer hafva framkommit