Aftonbladet – 18 mars 1857, sida 3

dra ech tredje hufvudtitlarne förerdades af grefi Anckarsvärd och hr Stijernsvärd, likväl med vilkor oi utsträckning deraf äfven till första hufvudtiteln oc det så kallade principbetänkandet; hvaremot grefv Lagerbjelke och hr E. O. v. Knorring yrkade afslag hufvudsakligast derför, att troligen i de öfriga stål den, enligt talmanskonferensens öfverenskommelst beslut redan blifvit fattadt att nästa lördag företag behandlingen af nämde hufvudtislar. Motionen a slogs. Med anledning häraf föreslog hr Stjernsvärd, att ric derskapet och adeln för sin del måtte besluta a före behandliogen af 4:de och 5:te samt öfriga hu vudtitlar sammanträde måtte mellan alla stånde ske. Denna motion begärdes på bordet. — På land: marskalkens framställning beslöts föredragning 2 hufvudtitlerne8 och principbetänkandet nästa lördag. Presteståndet. Plenum upptogs hufvudsakligen af diskussion öfve ett utlåtande af ståndets enskilta utskotts lagafdel ning, som med anledning af inom ståndet väckt motioner föreslår underd. skrifvelse till K. M:t me begäran, att de s. k. vakansoch caducmedlen hä danefter måtte för kyrkans och presterskapets bäst; varda förbehållna, att pensionsinrättningar för eckle siastika tjenstemäns, enkor och barn måtte med de snaraste ordnas i öfverensstämmelse med pensions komitöns år 1846 afgifna förslag, att, på det dett ändamål måtte så mycket snarare kunna vinnas, frå gan om de extra nådårens upphörande tills vidar skulle lemnas åsido m. m.; bifölls med några mindri -etydande förändringar. Kyrkoherden Otterströms särskilta mening att, härdelse underd. skrifvelse från ståndet skulle afgå deri borde ingå begäran, att K. M:t måtte till riket ständer i ämnet aflåta proposition, blef, då proposi tion på densamma af talmannen framstöäldes, af stån det afslagen. Borgareståndet. Lxsgutskottets betänkande n:o 18, i anledning a motioner om arfsrätt för oäkta barn, återremitterades Utskottet föreslår att oäkta barn, utom det som ä: afladt i hordom ell:r förbudna skyldskaper eller svå gerskapsleder, må taga arf efter sin moder, deres barnet blifvit af henne offentligen inför rätten elle i vittnens närvaro inför vederbörande prest erkänd och hon ej efterlemnar äkta barn eller bröstarfvingar Hr Henschen ogillade åtskilliga i utskottets motive: förekommande allmänna fraser. Bättre hade varit om utskottet gjort en framställniog af innehållet a de äldre nordiska, i synnerhet danska, lagarne sam bland de nyare lagarne af stadgarne i Cöde Napoleon Tal. yrkade återremiss. Hr Rönblad ogillade de vilko för oäkta barns arfsrätt, som utskottet föreslagit, och yrkade på sådan grund återremiss. Hr Bodell ansåg förslaget onyttigt, emedan mödrarne vanligen vor attige; bättre hade då varit att utsträcka arfsrätter äfven till arf efter fadren. Dock gillade tal. hvarker det ena eller andra, utan ville att frågan skulle hvila Tal fann nemligen en motsägelse emellan förslaget och den gudomliga lagstiftningen, enligt hvilken ta laren förmenade att barnen genom förlust af arfsrät borde straffas för fädernas missgerningar. Hr Kistner yttrade sig för återremiss för att sammanjemka de olika meningar, som yitrats inom representåtionen Hr Wetterberg erinrade hr Bodell om det fullständiga innehållet af det åberopade bibelspråket. Hr Stolpe ogillade, att utskottet ej bestämdt förklarat huru vidsträckt arfsrätt utskottet menat. Den franska lagen hade, i anseende till sin fullständighet, bort tagas till mönster. Tal. ogillade motiverna, hvilkas blomsterspråk föreföll tal. misstänkt. Något afsteg från kristendomen trodde tal. ej frågan innebära. Tal yrkade återremiss. Hr Hasselrot ville ej motsätta sig återremiss, i synnerhet som talaren medgaf, att det föreslagna vilkoret, att barnet skall af modren vara inför rätten eller inför presten erkändt, vore olämpligt. Derefter biföllos samma utskotts betänkanden n:r 19, afstyrkande motion om förändring i föreskrifterna i afseende på lagfart af fast egendom; n:r 29, afstyrkande motion om antagande af ett lagstadgande, att vid arfskifte mellan syskon afseende bör göras å verkstäld uppfostran och uppnådd ålder; n:r 21, afstyrkande motion om förändring af expropriationslagen. Ekonomiutskottets betänkande n:r 60, afstyrkande tillägg till 28 af instruktionen för justerare af mått och vigter den 31 Januari 1855, bifölls, vid anstäld votering, med 32 röster emot 26, som voro för motionens antagande. I anledning af friherre Cederströms förslag om iden för nästa riksdags början den 1 November 1859, beslöt ståndet, på yrkande af hr Henschen, att förena sig med bondeståndet om den 15 Oktober 1859. Bondeståndet. Sedan i dagens plenum förslag till åtskilliga rikets ständers skrifvelser till K. M:t blifvit justerade, tillsännagaf talmannen, att vid talmanskonferensen i nåndags blifvit beslutadt, att framställning skulle söras till stånden af landtmarskalken och talmännen utt statsutskottets utlåtanden om anslagen å första, ndra och tredje hufvudtitlarne måtte blifva förelragna om lördag. Denna fråga begärdes på bordet. Emellertid beslöt ståndet, på talmannens framställNing, att ståndet åtminstone om lördag skall besluta vär nämde utlåtanden skola föredragas och afgöras. Derefter beslöts; på förslag af Anders Persson, att om lördag skall företagas val af ledamöter och uppleanter i de tre statsrevisionerna. Vidare bordlades för andra gången öfrige på bordistan upptagna betänkanden, deribland det vidlyftiga om allmänna bevillningen, och beslöts, att statsutkottets utlåtande n:r 41, eller det så kallade prin;ipbetänkandet, skall föredragas och afgöras förr än örsta bufvudtiteln förekommer, så att bondeståndet var flere frågor att afgöra innan det kommer till rågorna om anslagen under de tre första hufvuditlarne. Beriktigande. Hr Stolpe har anhållit att till referatet öfver distussionen i borgareståndet angående lagutskottets etänkande n:r 14, i anledning af väckta motioner ingående inteckning af aftal om nyttjanderätt till astighet i stad, få göra följande tillägg. Det uti referatet hr Stolpe tillagda yttrande, att stadsjord, såsom antingen donationsjord eller samållig egendom, ej innehafves med full eganderätt ch att hr Stolpe under forskningar i detta ämne ej påträffat något enda fall, då stadsjord egdes med ull eganderätt, gällde icke ftadsjord i allmänhet, 1itan endast sådan, som uti vissa städer blifvit utkiftad på hus och tomter, hvilken jord hr S. ansåg ulmänneligen tillhöra s. k. donationsjord, hvartill tronan åt städerna upplåtit nyttjanderätten, men alrig afhändt sig eganderätten. Denna omständighet 1itgjorde ett lagligt hinder för denna jords inteckrande; och der jorden ej kunde visasvara af kronan lonerad, vore det åtminstone, enär ingen af desse ordutskiftningar torde vara äldre än 100 år, men le flesta voro vida yngre, utredt att samma jord förut yttjats såsom en kommunens samfälliga mark, med vilken ifrågavarande disposition vidtagits i ändamål stt befordra stadsinvånarnes fördel och jordens bätre skötsel. Ett, så vidt hrS. erfarit, för alla städer semensamt vilkor vid dylika jordanslag var dock, att orden skulle framgent åtfölja tomten utan att kunna, lerifrån söndras, hvilket förbehåll utmärkte, att enlast nyttjanderätten till jorden upplåtits såsom ett tändigt adpertinens till den egentliga stadsfastigheen, gården, och hvaraf i sin ordning följde att, äf