Aftonbladet – 18 mars 1857, sida 3

Ae ve LCTOTCUCNTe (Insändt.) Några anmärkningar om den svenska mediolnalvigten, med anledning af den nya stadgan om mått och vigt. Den svenska medicinsalvigten legaliserades första gången genom kongl. medicinalordningarne den 30 Oktober 1688, och bibehölls sedan uti alla de under förra seklet utfärdade författningar angående rikets mått och vigt, samt kunde vid den tiden ännu med skäl anses behöflig och nödig, emedan medicinalvigtens lägsta vigtenhet är ett gran (— 1,43 korp), men der lägsta vigtenhet, som då för tiden fans bestämd iden svenska civilvigten, var ett qvinlin (— 78,125 korn), som motsvarar nära 55 af medicinalvigtens lägsta vigtenheter, hvadan det skulle medfört svårigheter vid utvägningen af små portioner af läkemedel, om man icke haft att tillgå den lägre vigtenbet, soma medicinalvigten erbjuder. Detta förhållande har likväl numera helt och hållet ändrats genom kongl. stadgan om mått och vigt den 31 Jan. 1855, emedan Givilvigtens lägsta vigtenhet deruti blifvit bestämd till ett korn eller ett tiotusendels civilskålpund, och således är betydligt lägre än den svenska medicinalvigtens lägsta vigienhet; hvadan det icke längre bör möta något hinder, utan snarare är att anse såsom em förmån, att, äfven vid afvägande af läkemedel: efter läkares recepter ), begagna den nya allmänna civik vigten och sålunda helt och hållet bortläågga den svenska medicinalvigten; helst medicinalvigten ingalunda — såsom mången föreställer sig — är en och densamma i alla länder ) (och således reduktion äf vigten alltid är nödig, då man vill på ett svenskt apotek, vid expeditionen af ett recept från utlandet, erhålla samma dosis som med receptet blifvit afsedd), och apotekaren derigenom också befriades från att behöfva använda två alldeles olika slag af vigter — emedan civilviglen derjemte skall begagnas vid alk annan utvägning på apoteket än den, som sker efter läkares recepter — hvilket numera lättare än förr kan föranleda ganska betänkliga misstag och förvexlingar af vigterna för den minsta civila vigtenheten (kornet) och den minsta medicinalvigtenhetenr (granet), hvaremot sådant vore förebygdt, om äfven på apoteken endast ett slag af vigter funnes att tillgå. Nyssberörde kongl. stadga medgifver väl att, intill? dess annorlunda förordnas, den nu brukliga mediciaalvigten må på apoteken fortfarande användas, ,dock endast till vägande af medikamenter efter läkares receptern; men då de öfrige många slagen af separatvigter, hvilka i riket af ålder brukats, med år 1863 äro aflyste och komma att upphöra, vore det i hög grad önskligt, att äfven den svenska medicinalvigten då bortlades, och den sedan nära 120 år (i 1739 års förordning om mått, mål och vigt) uttalade princip, att en enda och gemensam vigt och mått skall vara i riket, blefve en sanning. Hvad särskilt beträffar läkarne — nemligen den au lefvande generationen af dem — och det inkast, som från deras sida möjligen skulle kunna tänkas emot ifrågavarande förändring, med hänsyn till besväret för dem att vid receptskrifning reducera den svenska medicinalvigten, vid hvilken de redan äro invande, till civilvigten, så bör ett sådant inkast alldeles förstummas, redan då man betänker att hela den stora allmänheten nödgas underkasta sig samma besvär med afseende på de många slag af separatvigter och mått, hvarvid den är invand; hvilket för denna allmänhet sannolikt kommer att medföra ojemförligt mycket mera svårigheter och besvär, än ifrågavarande nyttiga förändring kan komma att vålla för det lilla antalet af några hundra bildade och intelligenta läkare, som f. n. finnes i Sverge; helst dessutom hvar och en läkare, som så önskar, kan berättigas att, under hela sin återstående lefnad, fortfarande vid utskrifning af recepter begagna medicinalvigten, då apotekaren alltid med lättbet kan, enligt en för ändamålet särskilt uppgjord tabell, reducera dessa medicinalvigter och verkställa utvägningen med civilvigten. ) Vid all annan utvägning å apoteken åligger det nemligen apotekaren, redan enligt förut gällande författningar, att alltid använda civilvigten. a ) Skilnaden emellan medicinalvigten i de särskilta länderna är nemligen till den grad betydlig, att medicinalskålpundet t. ex. i Österrike är så mycket större än det svenska medicinalskålpundet, att då det svenska medicinalskålpundet motsvarar 356,247 franska gramm, motsvarar det österrikiska medicinalskålpundet 420,009 franska gramm, d. v. s. att det österrikiska medicinalskålpundet innehåller öfver etttusen (1030,90) svenska gran (eller lägsta medicinalvigtenheter) mera än det svenska medicinalskålpundet, o. s. v. — Till och med Norges medicinalskålpund innehåller ungefär 24 svenska gran mera än det svenska medicinalskålnandaot