Aftonbladet – 17 mars 1857, sida 2

till förbättring, med mindre lagen i denna del ändras; är den det icke, så står det skolstyrelser och lärare fritt att införa en tjenligare Undervisning i detta vigtiga ämne. Mer om den vanliga oförnuftiga katekesutanläsningen icke har stöd i lagen, så är det framför: allt angeläget, att icke någon sådan öfvertygelse fortfarande bibehåller sig hosallmänhe ten, emedan en dylik öfvertygelse haturligtvis är ett snart sagdt dbjelpligt hinder fr ett bättre ordsande af undervisningen. Kongl. brefvet af den 21 Juni 1810 innebåller, att erkebiskop Lindbloms förklaring (d. är stora katekesen) må :till allmänt bruk hädanefter såsom egentlig lärobok så väl vid skolorna som i församlingarne ant: gas och nyttjasn... Ordet må innebär, enligt varligt språkbruk i stilus -ourite, aldrig någon ovil korlig befallning att boken skall begagnas såsom lärobok, utan en tillåtelse att den får begagnas. Nigo : bestämd befalining att nytija katekesen sisom lörobok förekommer endast i 1820 års skolordning, bvarest tillika dess utarläsning är ålagd i föreskrifterna om det kunskapsmått, som erfordras för flyttning från en klass till en annan; men denna skolording rörde endast elementarläroverket, och dess föreskrifter hafva aldrig egt gällande kraft för folkskolan. I 1856 års kolordning för elementarläroverken är ock redax en förbättring i detta afseende vunnen, i det åtmisstone sutanläsningen af katekesen ej är anbefald. Hade Jagstiftaren vid författandet af 1812 års folkskolestadga menat, att katekesen ovilkorligen borde läsas och läras i folkskolorna, så hade han ju bort uttryckligen föreskrifva just detta, hvilket äfven bort vara så mycket naturligare, sedan 1820 års skolordning i detta fall, eburu i fråga om elemenutarskolorna, gifvit ett prejudikat. Då ham deremot endast i allmänna termer föreskrifvit så mycket af religionskunskap, som erfordras för att hos presterskapet kunna börja den egentliga nattvardsläsningen, så måste dermed owvifvelaktigt hafva menats någonting annat. I kyrkolagens 8 ksp. 2-6 stadgas, att de som första resan vilja gå till aflösning och Guds bord, skola intåt tillåtas förr än de ho: kyrkoherden sig angifvit och han dem uti deras kristendom förhört,. Här bestämmes således egentligen ingentirg alls förande mågot visst kunskapsmått, ännu mindre någon bestämd lärobok för att blifva korfirmerad, utan blott i allmänhet kännedom af kristendotnens. I kyrkolagens 2 kap. 10 S, hvarest talas om husförhören, heter det: Presterna skola hålla vissa längder på alla sina åhöräre, hus ifrån hus, gärd ifrån gård; och veta besked om deras framsteg och kunskap i deras kristendomsstycken; drifva med flit derpå, att barn, drängar och pigor lära läsa i bok, och se med egna ögon, hvad Gud i sitt heliga ord bjuder och befaller. De skola sedan skiftas i tre delar eller bopar; den första blir den, som enfaldeligen kan läsa sina kristendomsstycken; den andra, som kan läsa Lutheri uttydning öfver tio Guds bud, tron, fader vår, öpelsen och herrans nattvard, (d. v. s. lills katekesen); den tredje, som jemte uttydningen kan fatta och förstå spörsmål och hustaflan, och derhos lära skriftenes s råk, på hvilka vår tro sig grundar. För hvad ändamål en sådan fördelning i tre shopar borde ske, säges icke; men då fördelningen gäller hela befolkningen, både äldre och yngre, således äfven de redan konfirmerade, följer deraf, att kyrkolagen; såsom vilkor för delaktighet af nattvarden, ingalunda fordrar utanläsning, eller ens läsning af hyarken. stora, eller ens lilla katekesen, utan till och med tager för godt att konfirmanten kan enfaldeligen läsa sina, kristendomsstycken, det vill säga de fem hufvudstyckena utan förklaring. Att så äfven tillgåri praxis, är väl bekant, då många erhålla tillträde till nattvarden, som ej kunna mer än lilla katekesen, många som ej ens kunna den. Då nu fölkskolestadgan bjuder, att i folkskolorna så mycket religioönslära skall läsas, som erfordras för att hos presterskapet börja den egentliga nettvardsläsningen, så synes det af hvad förut anförts tydligen följs, att detta icke kan innebära någon bestämd fordran, hvarken på stora, eller ens lilla katekesens läsande, ännu mindre utanläsande. Följaktligen stör det äfven skolstyrelser och lärare sjelfva fritt att ordna den angelägna kristendomsundervisningen på ett mera lifgifvande och fruktbärande sätt än det nu vedertagna. Något hinder för en förbättring härutinnan ligger icke i lagen, utan torde, såsom sakerna nu utvecklat sig, största bindret komma att finnas hos sjelfva allmogen, som en gång blifvit vand vid att anse katekesutanläsningen såsom en dråplig och högvigtig sak, Men enligt hvad väl underrättade personer.tro sig veta, torde detta allmogens vidhållande vid katekesen mindre vara att tillskrifva någon förkärlek för sjelfva boken, än dess förmenta legala betydelse såsom ett så godt-som SUndenaglg vilkor för konfirmationen: Har mat blifvit lärd inse, att något sådant vilkor icke lagligen finnes, så finnes icke längre något hinder för införandet af en mera lefvande kristenidomsundervisning, hvilken, om den rätt ordnas, icke heller beböfver, såsom förhållandet nu. understundom är med de oändliga katekesutanlexorna, uppsluka tiden snart sagdt för all annan nyttig urdervisning. — H. M. Konungen har i dag hållit konselj. — , Gårdagens Posttidning ianehåller fölSande tillkännagifvande: