STOCKHOLM den 17 Mars. JERNVÄGSFRÅGAN (). ; XI Vi fortsätta upptagandet af de hufvudargumenter försvararne af förslaget om vestra stambanans dragande söder om Mälaren anföra som stöd för sin åsigt. Ett af de oftast återkommande bland dessa och på ssmms pårg onekligen. ett af de mest talande är de, att en jernvägs förläggande helt näre utmed stranden af denna sjö skulle ivsebära ett slöseri med kommunikationsmecel, hvartill staten ej har råd, och hvarigengm en orättvisa skulle begås imot bnårs delar kf landet, Kom äro så godt som helt och hållet i saknad deraf, I öfverensstämpielse med denna åsigt har ifyarste Eriosop bland de fem: hufvudgruuder han uppstält för jermvägars anläggande här i landet äfven upptagit den, att en ttambana blott undantagsvis bör fortgå utmed en närbelägen eegelled. Äfven om man afser från det slaga topografiska rättvisa, efter hvilken jsrnvägsstycken skulle skiftas ut i proportion efter aflägsenhet från vattenled, utan afseende på ändustriella behof och förut befintlig trafik, tyckes det dock som den enklaste ekonomisk. regel bjöde att ej kasta bort penningar på es sak, som jag ej behöfver, eller att betala dubbelt hvad jag kan få köpa för hälften. Allt detta är tydligt och klart; är det ett rlöseri att anlägga en jernväg utmed Mälarens strand. kan en sådan plan naturligtvis af ingen försvaras. Men det är premissernas riktighet, ej slutsatssne, som vi här våga bestrida. Frågan reduceras sålunda derbär: motsvarar i allmänhet en på en ort befintlig segelled alla industriens fordringar, och kan, vad särskilt en några mils afstånd från norra stranden ai älaren framdragen jernväg beträffar, en sådan anses öfverflödig genom den farled nämde sjö erbjuder? Vi ha i en föregående artikel med nej besvarat begge dessa frågor och a hufvudsakligen stödt oss på följande al. 1Z En segelled är hos oss först och främst ett ofullkomligt kommunikationsmedel, emedan den i vårt klimat endast kan begagnas 6 å7 månader om året. Den är ej heller tillräcklig för den dagliga trafikens behof, för forslingen af de vare sig ladugårdens eller åkerns produkter, som med ett bättre och rationellare. jordbruk i måxgdubblad mängd söka sig väg till de afsättningsorter, der de bäst betalas. Varuutbytet i allmänhet sker raskare och till större fördel både för prcducenten och komsumenten på en jernväg än på en vattenled. I andra ländsr har man äfven, långt ifrån att vid jernvägars anläggande undvika segelleder, tvärtom ansett för en fördel att komma i besöring dermed på så många punkter som möjligt. Så lades den första större jernväg i Ewglanad mellan tvexne större städer, gzom förut voro sammanbundna af ioke mindretäs tre segelleder. : På samma sätt an: lades cen första större jernväg i Frankrike mellan städerna Rouen och Havre, som redan voro förenade gerom en äfven för törmligen stora fartyg segelbar flod. Tyskland, Holland och Amerika hafva följt exempat. Hvarje jernvägskarta öfver Europa ådagalägger, huru jernbanor löpa långa sträckor parallelt med och tätt invid eller endast på korta afstånd från segelledensåsom som Elbe, Oder, Donau, Rhen, Maas, Seine, Loire, Rhöns m. fl. Ej ens i de unga staterna; i den nordarnerikanska: vestern har man nöjt sig: med jeravägar, som föra ut till hamnar vid d stora sjöarne. Man bar börjat bygga omkring dem en ramt af jernvägar, som på korta afstånd gå ned tili sjöstranden, och långt ifrån att ha förminskat trafiken på sjölederna, tvärtom just möjl gjort och gifvit den den gigantiska utsträckning den på:de senaste åren fått. Öch i allmänhet, om man har någon erfarenhet af lättsde kommunikationers verkningar, är det väl, 2å i stort som smålt, den, att billigare priser och snabbare transportsätt på vägar, der nmaturliga förhållakden framkallat rörelse, ej blott gifva den nya leden full närisg, utax äfven stegra trafiken på den gamla. Konmer härtill att hvar och en af dem har sin särskilta trafik, sjöleden de tyngre och större utrymme fordrande varorna, jernvägen de lättare, synes oss som all fruktan voro helt och hållet obefogad för att den gamla Mälaren, som genom ångbåtsfarten fått ett föryngradt lif, skulle sjunka tillbaka i sin förra ödslighet, då en och annan Örebroskuta eller Arbogajakt voro de enda farkoster som lifvade dess yta. Vitro tvärtom, att denna sjö, belägen i midten af en rik sädesproduceranda bygd., hvars tillgångar hittills endast blifvit ofulkormligt anlitade, ännu ej spelat ut hälften af sin rol, och att den tid torde komma, då man Rika litet här som i Amerikas unga vestern skall förbise den vink naturen gifvit, då bon plöjt en sjöled djupt in i hjertat af landet, och då man här liksom der skall finna sin fördel vid att ha en jernväg ej blott på ena stranden af den segelbåra sjön, utan äfven på den andra. Det är således icke allenast möjligt, som en annan tidning tviflande anmärkt, att den tid kan komma för Sverge, då vi kunna ha råd att lägga jernvägar, på hvilka lokomotivet kan täfla med den nära gående ångbåten, utan det är fullt visst, att så skall ikomma: att ske, om sakerna få ha sin naturliga gång, och afseende på industriens behof, men ej några abstrakta hufvudgrunder komma att bestäroma den. Men hvar vi dersmot bestämdt ioke ha råd att anlägga jernvägar, det är i trakter, der ingen trafik finnes. Hvart en sådan rättvisa och ekonomi skulle leda, ha vi redan visat. () Se Aftonbladet n:r 8—11, 14, 18,:20, 27,:34oeh 55 ps einnrnnnbedb Ab na