Aftonbladet – 16 mars 1857, sida 3

är så mycket mera berättigad att hysa en sådan känsla, och att fästa en verklig betydelse vid de tillgöranden, som der nu äro å bane till våra nödstäldes bästa, som de pågående insamlingarne icke ske blott inom len rikare samhällsklassen, ibland ettringare antal penningedigra individer, hvilka genom sina namns uppförande på överallt aftryckta förtecknisgar söka att pråla med sin välgöenbet och möjligen äfven vinna några biförielar, utan, i likhet med hvad inom vårt eget land till största delen är fallet, försiggå inom len talrika mänsgden af mindre bemedlade, eller blott välmående personer. Silunda utörd, är en insamliog af denna beskaffenhet :tt verkligt bevis på välgörenhefsanda och leltagande sympati. Bittre än någonting annat ådagalägger detta förhållande hos Sverges invånare obefogenheten, falskheten, lögnaktigheten af de under den senaste tiden inom vår periodiska litteratur icke sällsynta försöken tt framställa Sverge och svenskarne såsom afvogt sinnade emot oss, såsom endast sträfvande att begagna oss såsom medel för egen ördel och storhet, med ett ord, såsom våra naturliga fiender. Det krassaste och gemenaste, som i denna väg skådat dagens ljus, att ljus fö: hvilket det och allt annat dermed beslägtadt bort vid sin födelse få vika sillbaka och fly till det mörker af orediga föreställningar eller onda afsigter, derifrån det härstammat, — lästes för någon tid sedan i en uppsats rörande jernvägsfrågan, der det bland annat heter: På det att framtiden riktigt omaskerad skulle uppgå, framträdde våra fordna medbröder med sina ersättningsanspråk och, enligt uppgift, välmenta afsigter, att återknyta de förmenta band af lycksalighet, om hvilka den hos oss nu uppväxta generatioaen icke hade ens något rätt tydligt begrepp. Men till icke ringa korsning i mångens kannstöperier steg fredens herrliga engel åter ned öfver vår verldsdel; mycket storprat måste tystna, men bland fredspalmerna hördes dock ett obehagligt sus, ty mvi föraummo, att grannriket — — med buller och bång uppträdde med förslag till armåns betydliga förstärkande och landets öfverdragande med ett jernvägsnät till dess vigtigaste ändpunkter för den isanning icke alldeles obetydliga samman af 35 millioner rubel silfver, — — för att genom kombinerade operationer med andra vänner i större massor åstadkomma om också öfvergående, så dock för fåfängan och hämnden tillfredsställande ockupationer.. Men vi tänkte att om det gamla Sverge har råd att kasta bort 35 å 40 millioner, för att börja en osäker bardairek med ett folk, som tämligen tydligt hade på sin fana inskrifvit devisen: sua sorte contentus, så kunde detta fattiga folk ock våga på affären att försvara sig emot de efterhängsne, gamla vännerna åtminstone tredjedelen af samma summa. — — Ty obestridligt är åtminstone för oss, som ingalunda hafva några skandinaviska velleiteter, och som af hjertat ogilla alla sådana hyllningar, som hafva det oskickliga med sig, att de göra obehöriga och inkompetenta personer till allmänna opinionens organer ; obestridligt är, säga vi, att vår politiska bestämmelse ej någonsin uppnås och icke ens ofullständigt kan utvecklas, så länge vårt land icke under alla årstider erhåller en beständigare och raskare förbindelse med rikets hufvudstad. — — bo Tidningar hafva redan (i sin n:r 11) uttalat den förtjenta domen öfver tendensen i denna vidriga artikel. Helsingfors Tidningar veta ej (i sin n:r 11) att om densamma säga annat, än att den är af en mycket egen bevisning, emedan den gör en rät vinkel emot den föreslagna Helsingfors-Tavastehusbanan och vill för strategiska ändamål hafva en bansträckning genom hela södra delen af landet ifrån vester till: öster,. Helsingfors Tidningar synas icke begripa, eller icke vilja begripa, att uppsatsen väl är af en vedervärdig tendens, men ingalunda af någon svag eller inkonseqvent bevisning. Eller äro Helsingfors Tidningar och andra nog kortsynte, at: icke uppfatta de af artikelförfattaren uppstälda fordringarne på ett finskt jernvägssystem såsom de hufvudoch elutfordringar derpå förr eller senare komma att ställas, äfven om den nu inledningsvis utförande Helsingfors-Tavastehugzbanan blott skulle vara en sidolänk i systemet? Artikeln synes i sjelfva verket öfver hufvud taget hafva blifvit falskt uppfattad och bevärdigad med en mindre uppmärksamhet, än den skulle förtjenat.