— De svenska insawmlingarne till hjelp för de nödlidande i Finland och det deltagande, som dessa här röna från alla samhällsklassers sida, ha, såsom man kan finna af enskilta bref och af hvad som oaktadt alla band framskymtar i finska tidningarnes notiser derom, framkallat i Finland en omätlig sensation och kallat upp i dagen och till förnyadt varmare lif de gamla sympatier, som outplånligt hvila i djupet af finska folkets hjerta och som der blifvit rotfästade genom månghundraårig gemensamhet i lust och nöd. Det är den omständigheten, att uppmaningen till understöd åt Finland här vunnit anklang hos sjelfva folket, att anonyma bidrag från alla håll inströmma, och att allmogen på sockenstämmor beslutar bidrag o. s. v., som företrädesvis gjort ett så gripande intryck och framstält den svenska hjelpvilligheten i en helt annan dager än de ryska furstars och magnaters, som i Petersburg skrytsamt tecknat sig för några hundra rubel hvar, som mängfaldigt prunka i officiella berättelser om hvad till nödens hämmande blifvit åtgjoråt. Att man från höga vederbörandes sida icke med särdeles nöje ser dessa företeelser, är ganska naturligt, ehuru man visserligen insett huru svårt och omöjligt det skulle varit att försöka hindra dem. Emellertid ha underdåniga pennor blifvit satta i rörelse, för att medelst invektiver mot Sverge söka motverka den vänliga stämningen. Så har en officiös skribent i det officiella bladet meddelat åtskilliga artiklar i jernvägsfrågan (Finlands allm. Tidn. n:rs 26—28), hvilka gå ut på dels att utösa försmädelser emot Sverge, dels påyrka, att om en jernvägsanlöggning skall ske i Finland den måtte komma att ega rum, icke, såsom man der påtänkt, mellan Helsingfors och Tavastehus, utan mellan bo, Helsingfors och Petersburg. Emot denna artikel ha Åbo Tidningar, på ett ganska skarpt och märkligt sätt opponerat sig och sjelfva den beskedliga Helsingfors tidningar fann deras innehåll något för magstarkt. I det senast hitkomna n:r af den i en ädel och frimodig anda redigerade tidningen Wiborg finna vi nu följande märkliga artikel: Insamlingarne i Sverge för de nödlidande i vårt land blifva allt talrikare, såsom af flera i förevarande n:r af oss införda underrättelser synes. Det är med en känsla af outsäglig glädje man erfar, att sympatierna för vårt fosterland på andra sidan Bottenhbafvct änvu icke dött bort, kanhända alldeles icke svalnat ännu alltsedan skilsmessan inträdde. Man