Aftonbladet – 16 mars 1857, sida 3

Omkring jultiden måste Wahlberg såledee hafva begifvit sig på väg till NGamisjön. Hvad väg han tog, är obekant; men sannolikast var det den af Andersson upptäckta, öfver Kurnikop, Tunobis och Ghanze. Den 21 November 1855 skrifver han från NGamisjön : Jag har haft föga framgång med insamlandet af naturalier, ty nästan allt hvad jag funnit är gammalt bekant från förra regan, och detta vill jag ej taga. Trakten häromkring sjön är föga yppig och alldeles icke motsvarande hvad jag hade väntat mig. Jag har gjort en jagtexkursion under fyra månaders tid (Juli—Oktober) uppåt Doughe(vanligen kallad Tioughe-) floden, som kommer från NV och infaller i NGamisjön, änds upp tll Libebe, (på 179 40 syd. latitud 201,0 ostl. longitud ungefärligen), hvarunder jag fick några få nya arter, hvarsf jag härhos öfversänder beskrifningen på ett par. Det varpå en färd upp emot detta ställe vid floder Doughe vid Kaug, som Andersson måste vända om, sedan han ullryggalagt omkring en tredjedel af vägen. Han beskrifver den genomresta trakten såsom vacker och rik, Wahlberg, som sett östra Afrika, ansåg den fattig. Jag jagade elefanter och var dermed tämligen lycklig, dödande tolf etycken och min ene damara trenre, Värdet af det elfenben, jag på detta sätt erhöll, går enligt kapeka riset till omkring 5000 rår bko. På en ends förmiddag fälde jag trenne hsnar, bvarvid jag förtjente ungefärligen min dubbla ingeniörslön. Jag lemnar nu till min återkomst slit, både elfenben och samlingar, till Eetcholetebe, konung öfver bärvarande betjuaner (af Andersson skildrad som en stor stälmt) och beger mig, jemte en ung engelsk resande, rar Green, åt NO, först längs Dzougaftoden och sedan vidare, för stt jaga hufvudsakligen elefanter och noshörningar, att på detta sätt något kunna ersätta reseomkostnaderna. Vinöd