samhet, och vi hafva anledning tro, att den afdelning af ekonomiutskottet, som handlag de många i detta ämne väckta motionerna, blifvit ense om ett förslag i detta hänseende som är förtjent att antagas och som äfven lyckligtvis har alla utsigter för sig att blifva, åtminstone af tre stånd, d. v. s. af rikets ständer, antaget. — Baron Blixen-Fineckes broschyr om Skandinavismen har väckt mycken uppmärksamhet inom den utländska pressen. Tyska tidningarne ha utförligt redogjort för dess innehåll och deruti sett ett försök att från den glicksburgska sidan inleda ett slags underhandling med det nationelt-liberala och skandinaviska partiet i Danmark. Äfven den franska pressen, som nu med liflig uppmärksamhet följer hvad som tilldrager sig här i norden, tager nämde broschyr i skärskådande. Så yttrar La Presse i ett af sina senast hitkomna n:r, efter att först ha lemnat en utförlig exposå af broschyrens innehåll: Sanningen, mäktigare än baron Blixens familjintressen, förmår honom att offentligt förklara, att det tillstånd af skilsmessa, hvaruti de skandinaviska folken nu lefva, är menligt för deras välstånd, deras styrka, framgången af deras civilisation, Europas rättförstådda jemvigt, med ett ord, för logikens och rättvisans alla principer. Men upphäfver väl den ädle författarens lösning af problemet i sjelfva verket svårigheterna? Ingalunda. Ett ömsesidigt förbindande förord emellan Sverges och Danmarks båda konubgahus är en chimör. Huru kan man väl tänka sig, att ett godt förstånd, att närmare förbindelser kunna tillvägabringas emellan tvenne regentfamiljer, hvilka representera så motsatta principer: den ena genom blodsband förenad med det i Ryssland regerande Holstein-Gottorpska huset, och som öppet tillkännagifver sina moskovitiska och inkonstitutionella tendenser ; den andra, som efter att ha afbrutit allt närmare förhållande med hofvet i Petersburg, anslutit sig till vestmakternas politik och öppenhjertigt hyllat vårt tidehvarfs liberala och civiliserande ideer? En skandinavisk föreviog på sådana vilkor skulle aldrig gå igenom. Ingenting i verlden skulle förmå Sverge och Norge att ens i egenskap af eventuella suveräner antaga tyska furstar, ögonskenligt tjenstplikviga under csarernas vilja. Svenskarne känna alltför väl historien; och de äro likasom norrmännen alltför ömtåliga om sitt oberoende för att emottaga ryska bojor, äfven om dessa skulle prydas med skandinaviska färger och döljas under dimmorna af en aflägsen framtid. Danskarne, hvilka redan befinna sig på den slippriga branten af den afgrund, der deras nationalitet en gång skall försviona, så framt de ej i tid uppvakna, endast danskarne kunna bli nödsakade att undergå sitt öde. Skandinaviska unionen är af den högsta vigt för Europas frihet och intressen. Den är kallad att i norden bilda en stat, nog mäktig att motstå Rysslands inkräktningar; men en skandinavisk union, med prinsen af Gläcksburg i spetsen, skulle leda till ett rakt motsatt mål; den skulle förskaffa Ryssland en vasall med 7 millioner undersåter, Denna broschyr af baron Blixen, en född motståndare till skandinavismen, är anmärkningsvärd derföre, att den visar till hvilken grad unionsidberna spridt sig i nordens trenne riken; den visar, att tiden snart är inne, då äfven utan diplomatiska förhandlingar sakernas egen nödvändighet skall verkliggöra de skandinaviska folkens förhoppningar. Men om en förändring i de trenne rikenas författning blir oundviklig, bör den tillvägabringas till förmån för det parti, som fortgår i bredd med civilisationen, icke med det, som går i en motsatt riktning. — Den danska tidningen Dannevirkep vill veta, att konung Oscar skulle i sommar vara att förvänta till Köpenhamn på besök hos konung Fredrik. — Efter enskilt telegrafunderrättelse från Kristiania berättar Svenska tidningen, att norska storthingets budgetkommission (svarande mot vårt statsutskott) enhälligt tillstyrkt prins Oscars apanage. — Engelske skattkammarkansleren sir G. Cornwall Lewis tillkännagaf den 9 dennes i underhuset, att fördraget mellan Danmark och England om sundstullens aflösning i denna vecka skulle komma att undertecknas. Då de öfriga europeiska makterna redan förut afslutat enahanda fördrag med Danmark, kan man sålunda numera med säkerhet hoppas, att denna för sjöfarten på Östersjön menliga afgift kommer att instundande vår och måhända redan med nästa månad att upphöra. Den andel uti aflösningssumman, som skulle drabba Sverge, utgör enligt uppgift i utländska tidningar, såsom vi förut anfört, 1,590,593