Aftonbladet – 16 mars 1857, sida 2

Låta honom vara ? upprepade den älskvärda makan. Tig du bara, det råder jag dig till! Sade du kanske inte att jag skulle få en neger att handtera just som jag behagade, när jag gifte mig med dig! Nå ja, det är godt och väl med det,; sade Cripps, som var långt ifrån grym eller hård bjertad; men inte var det min mening att du skulle börja med att piska honom. Ja, men piska hononf skall jag ändå, om han inte rör på Spolet — och dig med för den skull, sade den trätgiriga jvinnan och bekräftade sina ord med en kraftig stöt, som återstudsade i form af en örfil, och inom några ögonblick var slagsmålet i full gång mellan de unga tu, och Tiff vände sig med fasa och vämjelse bort från huset. O, gode Gudi sade han vid sig sjelf, hur litet veta vi hvad som förestår oss; jag, som satte mig upp .mot dig, och knotade i mitt sinne; då du tog Lillen ifrån mig, och nu är jag redo att falla på mina knän och tacka dig, för du tog honom bort från detta eländet. — Att tänka på mitt fattiga, ljufva, lilla lam, miss Fanry, som jag fostrat upp med så mycken omsorg — Du, Gud! det här är yttervärre än någonsin koleran.s Med djupaste och innerligaste förtviflan såg han barnen komma hem fråa skogen, glada och muntra, bärande emellan sig en korg med vilda. drufvor, som de plockat. Han sprang ut åt stigen för att möta dem. Du, Gud, mina fattiga lam! sade han. Ni vet inte mi, hvad som kommit öfver er, Er pappa har gått och gift sig med en hvit qvinna af allravärsta slaget, en tocken en, som aldrig borde komma nära ett kristet barn. Och nu träta de och slåss der inne som två bedningar, och miss Nina är död, och det finnes ingen vrå i hela verlden, dit jag kan föra er, Och den gamle mannen satte sig