STOCKHOLM iden 16 Mars. —— Utrikes Korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) London den 7 Mars. Kinesiska frågan har under den förflutna veckan antagit ganska stora dimenegioner i två särskilta riktningar. Regeringen i Peking har förklarat de fem åt europåerna upplåtna hamnarne i belägringstillstånd samt vid dödsstraff förbjudit all handel med engelsmännnen. Hela utförseln gör således öfver Kiachta. De upproriska tacpings hafva i anledning af de utländska fientligheterna uppskjutit sitt krig mot mantschus. Amiral Seymour har måst utrymma Kanton. Slutligen skall Ryssland hafva erbjudit kinesarne bistånd. Dessa underrättelser kommo ett par dagar för sent för lord Palmerston, Hade de anländt redan på tisdagen, så hade törhända omröstningen öfver Cobdens motion utfallit annorlunda; då hade också sannolikt äfven denna gång, likasom så ofta förut, den uträkningen slagit in, att om blott kriget väl vore i gång, så skulle fosterlandskärleken förbise frågan om rätt och orätt. Nu är lotten kastad, ministåren slagen med 16 röster och en inre kris börjad, hvilken under hela sommaren skall bålla England i stark spänning. Omröstningens utgång var öfverraskande för alia partier. Ända till sista aftonen hade regeringen räknat på en liten majoritet; sjelfva Cobden, hvilken i egenskap af motionär hade sista ordet, var ännu oviss på sin sak. Men under den sista natten hade de s.k. whipper in (inpiskare), d. v. s. de medlemmar, hvilka handhafva disciplinen inom det ministeriells br förberedt premierministern, att de ej unde ansvara för segern. Följden blef, att han var barmsen och saknade tillförsigt, di han talade, och således gjorde ett dåligt intryck. De ministeriella tidningarnes hållning följan?e dagen bevisade, att de blifvit öfverraskade och saknade förhållningsorder. aGlobe, drog fram, att Cobdens motion icke innehöll något uttryckligt misstroendevotum, och ati man följaktligen icke behöfde lägga någon vigt derpå. Några ministeriella blad talade om parlamentets omedelbara upplösning; andra åter nöjde sig med att fara ut emot oppositionen. Efter 48 timmars förlopp tillkännagaf premierministern, att han skulle upplösa rg så snart de båda oundgängligaste ehofven blifvit afhjelpta, d. v. s. så snart the mutiny bill (den år ifrån år återupplifvade bill, hvarigenom kronan bemyndigas att under fredstid hålla en stående här) och de nödvändigaste statsutgifterna för tre månader blifvit beviljade. Omröstningslistorna i båda husen utvisa en bortblandning af partierna, som sällan lärer förekommit. Hertigen af Bedford :och nästan alla pärer af whigpartiet röstade för ministåren, under det att lord. John Russell, hertigens af Bedford broder, var en af de argaste angriparne i underhuset. Pärerne af ka: tolska partiet röstade utan undantag för ministåren; nästan hela katolska partiet i underhuset deremot tvärtom. Bland ostindiska kompaniets direktörer röstade de, som voro valde af regeringen, för henne, men de af aktieegarne valde mot henne. Nästan alla bankirerne gingo öfver på lord Palmerstons sida, emedan han lofvat dem förnyandet af bankprivilegiet, hvaraf penningaristokratien beror (han hade personligen inblandat sig i valet uti Southampton för att få Weguelin till bankdirektör); Bland biskoparne röstade 18 för. 4 mot ministåren. Tjugufyra konservative i underhuset gingo öfver till lord Palmerston, derföre att han är så konservativ och protestantisk; ungefär like många bland hans anhängare öfvergåfvo honom deremot. Deanna öfversigt bevisar, att hvilka öfverenskommelser än må hafva träffats mellan oppositionens ledare, så finnes dock ännu icke något fast organiseradt parti; ty en så brokigt hopfogad majoritet skulle i de flesta frågor åter splittras. Det är obestridligt, att en mängd. medlemmar denna gång röstade såsom de gjorde af rättakänsla, af harm öfver de streck, hvarigenom det lyckats Bowring att åstadkomma en brytning med kinssarne, öfver den brutalitet, hvarmed han behandlat staden Kanton, samt öfver den optumsstnuggling, hvars ohämmade fortsättning just var det eftersträfvade målet. Denna ställning inom parlamentet gör desz upplösning önskvärd, men tidpunkten var ej nsam för ministeren. Efter årsbudgetens eviljande eller mot slutet af sessionen hade det pasgat sig bättre. Nu har oppositionen, om hon håller ihop i denna fråga, makten i sin hand; och hon har anledning att begagna den. Lord Palmerston har gifvit tillkänna, att han icke tänker respektera underbusets beslut. Han ämnar fortfarande tillämpa den såsom olaglig förklarade förordningen om utfärdande af bilbref för utländska fartyg. Han vill icke återkalla Bowring och Seymour. Han ärnar afsända ett utomordentligt sändebud, men jemte detta äfven 5000 man landstigningstrupper; och han tänker för verkställandet af dessa åtgärder låta bevilja nödiga penningemedel åt sig. Vi komma således inom kort att upplefva ett ordentligt parlamentariskt schackparti. Lord Grey tillkännager i öfverhuset, att han ämnar föreslå en adress till drottningen om Bowrings återkallande, och i underhuset kommer en hårdnackad strid att utkämpas rörande finansfrågorna. För ett allmänt val, ett sådant som nu förestår oss, är ett godt fältrop, a cry, bufvudsaken. Disraeli må väl hånande fråga, om Palmem TEEN EEE