MUSIK. Hrr Door, dAubert och dArien gåfvo i går afton i hr De la Croixs mindre salong den första af sina trenne subskriberade soir6er för kammarmusik, hvarvid den föga rymliga lokal:n visade sig så otillräckligt, att flera åhörare måste stanna i det yttre rummet. Soir6n började med den sköna trion i C-dur af Haydn, i hvars milda, vänliga toner den store kompositören ingjutit den anda af stilla glädje, frid och försonlighet, som så egendomligt utmärker hans tonskapelser, och som icke alstras af svaghet, utan tvärtom af hjertats friskhet. Det hade varit angenämt att få medtaga helt och ostördt det synnerligt goda intryck denna trio skänkte, hvilket äfven låtit sig göra, om den gifvits till slutnummer. Såval i uppfattning som utförande deraf utmärkte sig hrr exeiutörer ganska mycket, och gick den utaa tvifvel med ännu mera jemnhet än den följande trion i D-moll af Mendelssohn, hvaraf i synnerhet allegro assai appassionato gafs med nog brådstörtad fart. Denna senare trio, som innehöll flera både vackra och briljanta saker, erbjöd för öfrigt genom sin mera konstrika utarbetning större tekniska svårigheter för virtuositeten, hvilka äfven på ett öfverlägset sätt besegrades. Emellan Haydns trio och Mendelssohns spelade hr Door med mycken bravur Beethovens sonata quasi fantasia i ciss-moll, hvars final vi icke kunna erinra os3 hafva hört förr spelas i ett så hastigt tempo, hvarigenom äfven åtskilligt tycktes något förlora i klar och tydlig konturbegränsning. De herrliga två första satserna lemnmade uti spelets uttrycksfullhet intet öfrigt att önska. Aftonens prestationer följdes med mycken uppmärksamhet och lifligt bifall. Kompositioner af denna art hafva det särskilta intresse, att man genom dem kommer till en förtroligare bekantskap med tonsättaren och hans ider än hvad annars ofta är fallet. Det lifliga intresse, hvarmed denna första soirö6 omfattades, lärer äfven hafva föranledt tillställarena att redan för de nästföljade vara betänkta på användande. af en större lokal.