flaxade muntert omkring hans stuga. Hans korn böljade sina mognande ax för septembervindarne. Lillens graf hade gömts under den första grönskande gräsmattan, och Tiff hade tröstat sig öfver hans förlust, emedan, som han sade: ban visste att han hade det bättre der han var. Miss Fanny växte upp stark och frisk och tillbringade många långa glada timmar med att vandra tillsammans med Teddy i den svela skogen eller att, sittande ute på bänken der Nina plägat läsa för dem, till sin egen och sin gamle väns förnöjelse och uppbyggelse med svårighet hopstafva d2 väl bekanta orden af den underbara historia, som Nina bragt till deras kunskap. Det inre af stugan bar den vanliga prägeln.af en egen idyllisk förfining, och Tift fortsatte sin gamla dröm, föreställande sig den lilla kojan såsom ett gammalt familjegods, hvaraf hans unga massa och missis vore egare och der han vore den ende tjenaren, Medan Teddy och Fanny voro ute i skogen och plockade vilddrufvor en dag, satt han i dörren till kojan, såsom alltid vid förträffligt lynne, öfverseende och lagande sina gamla byxor, emedan han uppfriskade sin själ med ett litet samtal med sig sjelf. Se så gamle Tiff, sade ban, sinte mer än en lapp till på de här persedlarne, för det kan vara detsamma hvad du har på dig. Massa, han lofvar jemt att ta bem med sig något tyg att göra mig ett snyggare par af; men, du Gud, han gör aldrig hvad han säger. Aldrig värdt att lita på tocket slags folk, som flackar och far landet omkring, super på alla krogar och smutsar familjenamnet i trots af allt hvad jag kan göra — mäkta länge sen ban var hemma nu — skulle inte undra på om koleran hade knipiten — nå nå, ske Guds vilja — vore inte stor synd pån — skulle inte sörja om han kolade af — aldrig gör han enj smul för familjen — kommer bara