Aftonbladet – 11 mars 1857, sida 3

som legat till grund för motionen, men, då 4 stånd redan bifallit betänkandet, yrkat betänkandets läggande til! bandlinsarne med uttryck af ståndets ogillande af utskottets motiver. Samma utskotts utlåtande n:r 9, angående förklaring af kongsl. kungörelsen den 17 Juli 1847 rörande utsrrenderipg at kuvgsgårdar, kungsladugårdar och andra kronolsger heter, bifölls. — Betänkandet n:r 10, afstyrkande motion att Skeppshotmen och en del af Djurgårisstranden emot ,v:ssa vilkor må blifva upplåtne till Stockholms: stad i och för handelns behof, bifölls. Motionären hr Wallenberg anförde, att Stockholm vore den olämpligaste plaws för flottans etablissement, hvaremot behofvet att utvidga Stockholms hamn vore sändt. På dessa skäl förklarade tal. sitt missnöje ned den behand:ing hans mo ion rönt. Hrr Bodell och Nygren uppträdde till utsko:tets forsvar, åberopande de svårigheter förslaget skuile möta. Vid K. M:ts proposition om en landtbruksskola i Skåne afgaf hf Billström några snmarkniogar. Tal. ansåg Fiyinge eller Halby kungsgårdar såsom lämpigaste plawsen för ifrågaarande skola. . DAGENS PLIENA. Ridderskapet och Adeln. Statsutskettets utlåtasde n:r 39, angående riksgäldssontorets förvaltning sedan förra riksdagens början, öredrogs, och godkändes alla de punkter; hvari utskottet gjort hemställanden; de öfriga lades till handlingarne. Grefve D. Frölich afgaf ett längre anförande om rikets banklagstiftning, dervid han bland annat genomck borgareståndets diskussion om bankovinsten. Derjemte afgaf han ett utförligt förslag till bankIngstiftning, hvilket bordlades. Lagutskottets betänkande n:r 15, tillstyrkande ändring i 10 kap. Giftermålsbalken, afslogs på yrkande af friherre L. de Geer, grefve E. Sparre, lr A. Ribbing och v. Oelreich, hvaremot endast hr Adleroreute talade för bifall. Samma utskotts betänkanden n:ris 16 och 17, afstyrkande väckta motioner, biföllos. Ekonomiutskottets betänkande n:r 55, som afstyrker väckt motion om förvärfvande för statens räkning af förra allmänningen Trenningshult och kronoskattehemmanet Trenningen; afslogs, och i stället antogs den i frih. Alströmers afgifna reservation uttryckta mening, och skulle de öfriga riksstånden inbjudas till deltagande i samma beslut. Lagutskottets betänkande n:r 18, angående arfsrätt för oäkta barp, föranledde en längre diskussion, derunder för bifall talade hrr Dalman, L. J. Hjerta och P. R. Tersmeden, för afslag hr Casper Tham, grefvarne E. Sparre och Liljencrantz, samt för återremiss A. Ribbing. Vid anstäld votering befunnos rösterna ha utfallit med 24 för och 43 emot lagutskottets betänkande. Presteståndet. Sedan de återstående punkterna af statsutskottets utlåtande nr 39 blifvit föredragna och deri framtälda tillstyrkande om decharge för riksens ständers fullmäktige i riksgäldskontoret blifvit godkändt, beslöts att val till fullmäktige i banken och riksgäldskontoret, äfvensom till direktörer för bankens lånekontor, skall försiggå om Iördsg. Lagutskottets betänkande n:r 14, som föreslår förattning om inteckningsrätt för hyreskontrakt å fastighet i stad, återremitterades på yrkande af ej mindre ståndets närvarande ledamöter i utskottet, hrr Annerstedt, Björling och Ljungdahl; hvilka åberopade sina afgifoa reservationer, än äfven doktor Nordlander, lektor Sonden och riksarkivarien Nordström, af hvilka den sistnämde anmärkte, att hela författningen kunde kringgås och blifva utan nytta för hyresvästen derigenom att ingenting i densamma hindrade egaren att i sjelfva hyresaftalet införa det vilkor, att det ej finge intecknas. För bifall talade prof. Agardh, som för sin mening anförde såsom skäl, att genom den föreslagna författningen den fördel vunnes, att med ändring af närvarande ensidiga förhällande emellan husegare och byresgäst, som endast afser den förres förmån, 1essa blefve stälda på samma rätts grund. Samma utskotts betinkande n:o 15, som föreslår act giftorätt skall egå rum äfven uti af endera mat an före äktenskapet förvärfvad fastighet å landet; sfslogs. Bifall yrkades af prosten Melander, afslag ieremot af riksarkivarien Nordström, som erinrade, tt utskottets syftemål med törslaget ati minska de rättvisor, som kuna blifva en följd af de rådande geudo usförhällanden? mellån äkta makar, ingälunia vore vunnet dermed att man, som utskottet gjort, atvidgade det område, inom hvilket sådana orättvisor kunde utöfvas. Följdriktigast vore väl att inskränka de fall, i hvilka giftorStt eger rum. I de Ae ta anåra länder vore den konventionella giftoräten regel. Här i S etge vore ingående af äkten apskontrakt kanske allt för motbjudande för älska:ens ridderliga stolthet. Biskop Annerstedt samt prostarne Medlen och Ljungdahl förklarade, att de i utskottet ej varit tillstädes då beslutet fattades, och utt de eljest skulle hafva anmält reservation. å N:ris 16, 17, 19, 20 cch 21 godkändes. N:o 18, om oäkta barns arfsrätt, bordlades andra gången. Åtskilliga betänkanden fån ekonomiutskottet, n:ris 33, 54, 56—61, godkändes. N:o 55 afslogs, och den vifogade reservationen blef bestut. Borgareståndet. Statsutskottets utlåtande n:r 13, angående beräkaingen af statsverkets inkomster, föredrogs punktvig och bifölls. Hr Björck uttalade sin öfvertygelse, att tullmedlen ch bränvinsskatten, till hvilkas beräkning det tillkommer bevillningsutskottet att uppgöra förslag, men hvilka i betänkandet blifvit utförda till de belopp, härtill desamma blifvit i K. M:ts proposition förelegha, de förra till 10!, millioner och den senare till nära 5 millioner rår rmt, blifvitför högt bes räknäde. Hr Rydin sökte, i anledning häraf, med en kalkyl visa, att bränvinsskatten icke blifvit för högt becäknad. Hr Bodell beklagade, att statsinkomsterna hufvudsakligen gjordes beroende af tulloch bränvinsskatterna. : Statsutskottets utlåtande n:r 39, angående rikssäldskontorets förvaltning under den sedan sista rikslag förflutna tid, föredrogs punktvis. 23:dje punkten, angående de af fullmäktige i rikssäldsköntoretvidtagne åtgärder för upplåning af de för jernvägsanläggnoingar erforderliga medel, förans ledde en lävgrå diskussion. HF Lallerstedt Elandräde fullmäktiges i riksgäldskontoret sätt att gå till väga i denna fråga. Först hide ful msktige alltför läöge sysselsatt sig med sålava småsaker; söm pappereis och stänfplarnes ut;sende å obligationerna. Vidare bade upplåningea rbjudits allmänhe:en på alldeles orimliga vilkor; och örst sedan hvarje affirsman kunde förutse en-penvihgekris, hade fullmäktige börjat tänka på att förwadra vilkoren, hvilket hkväl ej skett förr än krisen edan inträdt. Tsalaren instämde i det yttrande; som a fesefvant bland fullmäktige, riksarkivarie Nordtrömy, åfgifvit,y hvari denne uttalat den åsigt, att u!lmäktige ej tagit ifrågavarande uppirag på allvar. el. trodde ej, att någon annan institation kunnat gå ill väga på sådant sätt som fullmäktige i riksgäldsontoret. Då rikets ständer fordra af regeringens edamöter ej blott att de skola följa gifna föreskrifer, utan äfven att de skola iakitaga rikets sannkyldiga nyits, så trodde tal. ait det ej vor. skäl t visa större uudseende mot rite:s ständers egna 1!imäktige. Hr Wailenberg klandrsde äfven fulmäktiges dröjssvål samt att ej interims-ob:igationer utgifvit:, och rodde att det varit ful!mäktige: afsigt att motverka