lyckade tforsok att blanda bort frågan, ingenting försports från den sidan, der man naturiigtvis högligen önskar att försvaga intrycket af afsättningsåtgärden, med undantag af en nyligen insänd artikel i Svenska Tidnipgen., der man sökte göra det troligt at kapten Klöfverskjölds framskridna ålder skuile utgjort, ett tillräckligt motiv för hans entledigande från batterichefsbefattningen. Vi ha. sedan vi sist yttrade oss i ämnet, erhållit er mängd upplysningar af personer både i hu? vudstaden och i Kristianstad, som ytterligare stärkt vår öfvertygelse om den fullkomliga grundlösheten af de svepskäl, som anförts fö; den ifrågavarande åtgärden. Kapten Klöfverskjöld är så långt ifrån att genom ålder vars mindre tjenstduglig, att han tvärtom allmänt anses icke blott vara en af regementets allra dugligaste officerare utan ock specielt dess raskaste ryttare. Om hans stora skicklighet såsom artillerist, hans rådighet, säkerhet och skarpa blick. vid manövrering å fältet finnes blott ettomdöme. Hvad specielt angår den nebulösa frasen om tillväxt i oordningar., så ha vi tillförlitligt erfarit, att intet batteri varit hållet i mera ordentligt skick än hr Klöfverskjölds, att han med utomordentligt nit och välvilja sörjt för sina underlydandes ekonomiska bestånd och hos dem sökt utveckla ett ordningssinne, som burit helsosamma frukter. Då detta är ett ovedersägligt faktum, kan man lätt tänka sig, hvilket intryck ett af chefen löst framkastadt yttrande om oordningars måste göra på rej ntets personal. Snällposten i Malmö, det underdånigaste blad inom hela svenska tidningspressen, beskärmade sig nyligen deröfver, att så mycket blifvit skrifvet rörande den Klöfverskjöldsks saken, och yttrade tillika, att man härigenom icke gjort kapten K. någon synnerlig tjenst. Det skulle måhända vara en fåfäng möda av söka göra nämde blad begripligt, att ändamålet med våra uppsatser härom så långt ifrån varit det, att vilja göra kapten K. en tjenst,, att vi tvärtom betraktat hela saken ur allmän synpunkt och ansett densacima vara af så mycken vigt för bedömandet af vissa ställningar och förhållanden, att vi skulle ansett oss böra vidröra densamma, äfven om det varit kapten K, till mebn och obehag att frågan blifvit föremål för offentligheten. Det är utur samma synpunkt vi anse det tillbörligt att meådela åtskilliga bidrag. som vi på senaste tiden erhållit och som närmare tjena till att belysa det system, i hvilket den Klöfverskjöldska saken blott utgör en liten. länk. Alltsedan denna sak först började diskuteras ha från flera håll kommit oss) tillhanda artiklar och meddelanden rörande märkliga förhållanden och företeelser inom : armån, hvilka uppgifter vi, så vidt möjligt, sökt kontrollera och underkasta en tillföriitli, rauskning, hvarvid vi tyckt oss finna, att. jet misszröje och misstroende inom armåbefälet, hvarom så många vppsatser och bref från olika delar af landet bära vittnesbörd är lika djupt grundadt som allmänt utbredt. Mingen, som betraktar saken mera ytligt. skall måhända föreställa sig, att så kallade prejudicer, d. v. s. fall då vid militärbefordringar personer bilfvit utan rimligt skäl förbigångna, för framdragsnde af mindre meriterade personer, icke böra räknas vara af synnerlig vigt eller kunna utöfva något verksammare inflytande på andan inom armn. Mer ett dylikt betraktelsesätt innebär ett stort misstag. Att vid befordringar obetingsdt följe tjenståldern vore visserligen orätt, ty vissbeten om att i tur blifva befordrad äfven till högre officerstjenster skulle alstra liknöjdhet och försoffning. Den öfverlägsna dugligheten måste framdragas och odugligheten tillbakasättas. Men denna öfveriägsenhet måste då vara verk-. lig och erkänd. Den större framgången eller tillbakasättandet får icke bero på varierande hugskott och nycker, och den verkliga grun den till en persons hastiga framdraganrde borde aldrig vara att söka i det namn han bär, i en vacker figur, es väl skött paryr, ett intressant sälskapsma: r, ja icke ens i hans be redvillighet att på riksdagen med större eller mindre talang gå regeringens ärenden. Af två onda ting, ett dylikt favoriseringssystem och en ovilkorlig befordran efter tur, vore det senare till och med långt att föredraga. De orättvisor, som begås, inverka i högsta grad förderfligt och demoraliserande. I första hand inverka de naturligtvis på dem. som deraf drabbas: de taga afsked, om deras ställning det medgifver, och armen har på det sättet förlorat ett stort antal dugliga officerare; och om de nödgas tjena qvar, aker det med motvilja, och blott få behålla håg och nit. Missnöjet utsträcker sig emellertid äfven till alla dem, som förstå att uppskatts den förorättades värde; de öfriga ringakta honom, till mehn för hansbefälhafvareanseende, och endera af dessa känslor: deltagandet och missnöjet eller ringaktningen — sträcker sig äfven till truppen. Under dylika förhållanden slappas disciplinen, det sanna kamratskapet och ädel täflan i tjenstenit och duglighet lemna rum för egoism och lycksökeri. Det befordringssystem, som på senare tider varit rådande, har varit egnadt att i hög grad befrämja lycksökeriet. Äldre officerare, som icke ha intresse i att vara blinda för de verkliga förhållandena, kunna blott med sorg och ovilja jemföra den ton, som nu råder inom armön, med den, som rådde för några årtionden sedan. Ytterst betecknande äro äfven de många officersvakanserna, hvilkas antal allt mer ökas, i synnerhet inom artilleriet. Man inser alltmera, att på detta område kunskaper, skicklighet och redbarhet icke äro de egenskaper, som sättas i första rummet och som berättiga till befordran, utan ;å sin höjd betraktas såsom ett vackert bihang till de egenskaper, som först och främst tagas i betraktande. Härvid företer sig dock den ledsamma omständigheten, att dessa senare favoritegenskaper sällan låta förena sig med de förra; ty skicklighet och redbarhet äro ofta förenade med en viss grad af sjelfkänsla och egen öfvertygelse, hvilka äro hinderliga för det allenastyrande i detali. som kan. a -A Ch Fr ER BR en Jr br RA AA VR JR EL fr Vr A KL ÅR KR AL AR AR NA KR RR I