I — hålla vägvisare, oeh togo här olika riktningar, osäkra till hvad trakt flyktingarne begifvit sig. Koos var redan borta då min vägvisare började göra invändningar; jag var åtföljd af höfdingen i kraalen. Vägvisaren sade sig behöfva sandaler och återvände att hämta sådana; det dröjde länge, och då jag frågade efter honom, svarade höfdingen att han ej skulle återkomma. Här var ingen tid attförlora. Jag tillsade nu höfdingen uttryckligt, att om han ej. genast ropade en-af sitt folk till följeslagare åt mig, skulle han sjelf nödgas medfölja han rättade sig-ej derefter. Jag gaf.nu befallning om uppbrott, men som jag ej genast åtlyddesy applicerade jag min käpp på höfdingen samt fattade efter mitt gevär, som han bar. Efter ett kort handgemäng (5) lyckades jag afväpna honom... Med spänd hare och anlagdt gevär (som dock ej var laddadt) åtlyddes jag. ändtligen, och han vandrade framför mig; men när hans folk såg detta, kom genast en af dem och aflöste honom. Min matsäck. bestod endast af några stycken rhinoceroskött, hvilket i bög grad uppväckte törst, och då mina fötter redan voro fulla med blåsor, tillsade jag flera gånger min vägvissre att söka vatten, under det jag sjelf hvilade mig; han sökte, men återvände. alltid, sägande att han ej funnit något. Jag gick då slutligen sjelf och fann vatten. i öfverflöd. Vi ankommo nu till en mindre flod, och min vägvisare vadade först öfver bärande min bössa. Jag bad honom nu komma tillbaka för att hämta mina kläder, men (5) Wahlberg berättade muntligen, att handgemänge sannolikt ej slutats så lätt, enär basutos omkring Bosom redan hade sina assegajer färdiga till döds stöten. om icke en på svenskt margr anbragt örfi fält den motsträfvige höfvinogen till jorden, vic hvilket ovanliga sätt att använda händerna för våningen förlamade allas armar.