Bref från Upsala. : Den 8 Mars. Såsom akademiskt nytt kan jag berätta er, att, som det åtminstone med allt anspråk på sanning berättas, den filosofiska fakulteten bestämt den 29 Maj såsom promotionsdag för nuvarande filosofie kandidater, en dag, som är nästan högtidligare för närmare eller fjermare orters invånare än för Upsalaboerne sjelfva. Jag tror mig derföre med dessa rader lemna er tillfälle att offentligen meddela en för mången vigtig nyhet, isynnerhet för de unge lagerförbidandes anförvandter, helst af könet, och en nyhet, som det-är angenämt och beqvämligt att lära kävna så tidigt som möjligt, allra helst i en tid, då man af åtskilliga symptomer kan döma, att våra promotionshögtider sjuvga på sista versen. I sammanhang med utsättandet af dag för den vackra lagerfesten utsågs och utnämdes äfvenledes promotor, hvilken befattning går i tur band ledamöterne inom filosofiska fakulteten, och det säges, ati, sedan de trenoe i ordningen närmaste af gillade skäl afsagt sg sin tur, plikten att förrätta promotors åliggande stannat hos professor Böttiger, hvilken, såsom :varande sycklig både talare och skald, säkert mycket skall bidraga att illustrera högtidligheten. Detta är den glada sidan af saken, men den har också en: sorgligt allvarsam. Promotionsdagen är en gränslinie mellan tvenne treårsperioder, hvilken gränslinie för tillfallet är en blomsterrabatt, men, när sol gått ner, förvandlas till ett skrofligt, högt och i närmaste eftertid oöfverstigligt berg — förutsattnemligen, att skilnaden mellan promoverad och icke promoverad, magister och icke magister vid ansökan till läraretjenster eger någon laga betydelse. De fleste philosophiae studiosi, som denna resa ämna upp på parnassen, äro redan färdiga, förutsatt att deras disputationsprof lyckas, hvilket må kunna förutsättas; men icke så få finnas, hvilka haft samma syfte, utan att hsfva medhunnit sin examen inom föreskrifven tid, kanske ej hinna det inom terminen, möjligen till och med icke hinna absolvera sitt disputationsprof förr än i början af höstterminen. Men de komma ju sina lyckligare kamrater ganska nära till tiden för slutpröfningen af de kunskaper, som berättiga till lagerkransen; det vore således hårdt, om personer, som i nämde afseende endast med veckor eller månader skilja sig från hvarandra, skulle i afseende på hedersbelöningen och befordringsrätten befinnas sinsemellan ega trenne års olikhet. Men jag kan ej föreställa mig, att något sådant vore att befara. Man kan förnuftigtvis ej annat förvänta af höga vederbörande, än att de inse detta bättre än någon annan. Man bör med all tillförsigt kunna förbida, att de unga män, som ej medhunnit sina lärdomsprof inom den föreslagna pröfvotiden, och således redan nu veta, att de ieke komma att ega någon delaktighet i näststundande promotionsfest, men dock kunna hoppas att åtminstone inom året fullgöra åe prof, som äro föreskrifna såsom vilkor för filosofiska graden, om de efteråt supplicera, att få, såsom