Aftonbladet – 11 mars 1857, sida 1

fritt och luznt,..som om han alldeles glömt att han.shelt nyss. störtat alla dennes förhoppningar. Om genom någon slags inre elairvoyance eller plötslig dagning för hans själs ögon mr Jekyl blifvit satt i stånd att se och begripa den ångest, som i detta ögonblick öfverväldigade den mans själ, för hvilken han (utöste sitt meningslösa. pladder, så ange vi det icke omöjligt att han torde blifvit rörd till en flyktig kävsla af deltagande. Till och med den mest, ganomdrifns statsekonom öfverraskas stundom på detta sätt vid den närmere anblicken af en verklig olycka; men han skulla snart ha, tröstat sig med det slags andliga agebra, hvilken ban i. dylika fall allid hade tillhande, att nemligen majoritetens :ä lhet. utan tvifvel vore betryggad, hvarföre det vore onödigt att bekymra gig om oändligt små .bråkdelar af lidanden. På detta. sät:, kan-.folk resonnera bort hvarje olycks, utom sin egen; ty det. märkvärdiga är, att äfven. det minsta egna lidande — en lindrig tandvärk till exempel — helt och hållet neögör dessa filosofiska tröstegrunder. Det förefeller mig;. sade. mr Jekyl efter en stund och betraktade Harry med mera uppmärksamhet än förut, som vore det ej riktigt som det-borde med dig i dag. Mår du inte bra, min gosse ?? Ti!l: kroppen, jo. siro, svarade Harry. Nå hur är. det fatt då? sade mr Jekyl. Åhy det är bara så fatt, ;återtog Harry, att jag under hela mitt lif arbetat för min frihet, och trott.att jag kom :den närrsare och närmare: med hvart år; och nu. vid. trettiofem årsoålder finner jag mig ännu slaf och utan böpp-att någonsin blifva frin -Mr Jekyl anade -dunkelt, att det var någonting.somistod, illa till inom hans broder — någon. okänd: qvantitet af, lidande, för hvilket håns -ralgebra. ej. hade. någon..regel. Han