Aftonbladet – 10 mars 1857, sida 3

0 NA PO MOA OT YMER AM penhamn af den 6 dennes. DANMARK. Fedrelandet tror sig veta, att geheimestatsrådet. den 4 dennes: beslutit utekrifva det vå Slesvig belöpande bidrag till helstatens utgifter, hvilket stärderförsamlingens majoritet vägrat att utgöra. Med anledning af underrättelsen om det ogynsamma intryck, som det såsom svar på de tyska makternas fordringar afgifna danska memorandum skall ha gjort i Berlin, har ;Fedrelandet en längre arukel om den ställning, hvari Danmark genom de ifrågavarande förvecklingarne kommit, till de utländska makerna, samt om det sött, hvarpå hr v. Scheel, 1 sin dubbla egenskap af utrikesminister och minister för Holsteins, under dessa ormstäntigheter handhafver Danmarks angelögenheter. Klandrande skarpt br v. Scheels beteende och erinrande att de till hans departement hörande vigtigaste angelägenheter handläggas, icke af honom, utan af. andra med större förmåga utrustade personer, yttrar tidningen slutligen: En utrikesminister, som, genom att tillika vara holsteinsk minister :amt genom att i den ena egenskapen nödgas försvara hvad han i den andra gjort, gör vår ställning till Tyskland ännu obehagligare, än den behöfde vara; en minister, som vid underhandlingarne om dessa förhållanden komprometterat den danska regeringen medelst ett oklokt, men lyckligtvis obegagnadt medgifvande; som icke egt förmåga att utarbeta någon af de vexlade, mera betydande skrifterna uti denna tvist; som till hälfien gjort oss oense med en af de vänskapliga makterna och kanske med två; som genom sina opåkallade, högmodiga yttranden om skandinaviska sympatier törhända kan beröfva oss det bistånd, som vi eljest kunde vänta af våra brödrafolk, hvaremot vi nu i alla bändelser icke kunna draga så stor fördel af denna vänskapliga sinnesstämning mot oss; som efter all sannolikhet vore behöfligt — en utrikesminister, med ett ord, som aldrig haft och aldrig skall få ögonen öppna för en förståndig dausk politik, derföre att ban är tysk till ursprung och tankesitt samt en lekboll för omständigheterna i afseende på grundsatser — en sådan minister är det icke värdt att hälla på, men gör man det, kan hsn under nuvarande förhällarden blifva så förderflig för vårt fädernesland, att det aldrig skall repa sig efter den skada, som han kan göra detsamma. Må man ej komma fram med den gamla, intet sägande invändningen: Ja, men hvarifrån skola vi få en annan?