Utrikes Korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) iILondon den 28 Februari. Debatten rörande Kina, hvilken pågått hela veckan först uti öfverhuset, och derefter i underhuset, har en viss likhet med en maskerad: deltagarne visa icke sina verkliga ansigten. Ministeren påstår, att fientligheterna uppkorentit blott och bart för lorchans skull. Den framlagda skriftvexlingen uppdagade, att man sökt anledning till tvist, för att kunna upphäfva de bestående fördragen. Men oppositionen måste upptaga striden så, som den erbjöds henne. Detta var å ena sidan till mehn för regeringen, ty att hennes embetsmän i Kanton haft juridiskt orätt, har af oppositionens talare, förnämligast af den utmärkte juristen Lyndhurst, blifvit till fullo ådagaladt; men å andra sidan medförde det äfven en stor och, såsom utgången visade, öfvervägande fördel. Genom debattens inskränkning inom det juridiska området uteslötos vissa för handen varande omständigheter, hvilka äro af ganska tvetydig beskatfenhet, smugglingen och opiihandeln, under det att ministrarne behöllo fritt spelrum att privatim vidt och bredt utbreda sig för parlamentsmedlemmarne om de framtida fördelar, som skulle genom fördragens revision uppkomma för handeln, missionsväsendet och de politiska förhållandena. Ministeren erhöll i öfverhuset en betydande majoritet, till hvilken i synnerhet biskoparne bidrogo. Men äfven på oppositionens sida var man maskerad. Visserligen hafva många låtit rättskänslan bestämma sitt beslut; men för lord Derby och hans vänner var kabinettets störtande hufvudsaken. Uti underhuset kommer debatten först om måndag att afslutas, och som telegrafen skall gå detta bref i förväg, så anser jag det ej löna mödan att upprepa alla de gissningar man framkastar angående sakens utgång. Allt beror på huru många tories som öfvergå på regeringens sida. Att några skola gå öfver, är redan klart; enär hr Bentinck, ledaren för de 20 eller 25 tories, hvilka nyligen räddade kabinettet från ett nederlag, i går förklarade, att. han ämnade rösta för lord Palmerston, emedan han ansåg honom vara mera konservativ och antidemokratisk än den ministår, som kommer att efterträda honom. Rörande de persiska underhandlingarnes ståndpunkt vet man ännu ingenting med visshet. Tillvaron af det mycket omordade fördraget mellan Persien och Ryssland har af ryska sändebudet grefve Creptowitsch blifvit inför lord Palmerston förnekad; så försäkrade åtminstone denne senare i går uti underhuset. Angående Neufchåtelfrågan har man ej heller någonting nytt att förtälja. Denna olycksaliga sak skall ännu indirekt anstifta mycket ondt, innan den -blir afgjord. Fursten af Neufchåtel, hvilken till Preussens och hela verldens olycka tillika är konung i Preussen, hänget med hela sitt hjerta fast vid flaggstången i Neufchåtel, och det är mer än en förmodan, då jag påstår, att man begagnat denna hans fantastiska förkärlek för att leda honom uti andra frågor, der det gäller preussiska intressen, i synnerhet uti frågan om Donaufurstendömena. Det vore enligt med hans karakter att taga parti för öfverlänsherren, äfven om hela det rumäniska folket önskade furstendömenas förening. Att han gifvit sina sändebud instruktioner att rätta sig efter divanernas önskningar, betraktas här såsom ett bevis på, att han gör gemensam sak med Ryssland beträffande furstendömenas förening till en ny stat, ett nytt Grekland eller Polen. Ryssland understödjer honom också derföre i Neufchåtelfrågan. Manus manum lavat. Man berättar till och med om större löften, som skola blifvit honom gjorda; man påstår, att hans inbilningskraft ånyo blifvit uppeldad medelst den tyska kejsarkronan, hvilken han år 1848 skulle kunna haft i sina händer, om han blott egt tillräckligt mannamod att fatta henne. En somnambul; hustru till en skomakare i Brissel, har stått på god fot med den utländska diplomatien; 1848 tog hon liflig del i Berlinerpolit:ken och lärer afstyrkt konungen från att mottaga kronan; man berättar förunderliga saker om de intriger, som nu i motsatt syftning bedrifvas i Berlin. Att mottaglighet för dylika ingifvelser finnes, låter nog tänka sig. Österrike går framåt, söker efter intelligenta krafter, försonar de bittra minnena från 1848. Hvad skall Preussen göra? Den gamla afunden drifver till att göra motsatsen, att gå tillbaka, att beskydda medelmåttan, för att ieke säga dumheten, och att grymt upprifva de knapt hopläkta såren. Dervid torde väl dock den tanken också tränga sig på, att en så konstlad, så ofulländadsstat som Preussen icke kan genom sina egna materiella hjelpmedel, sitt splittrade område och sin på Å0 år icke pröfvade armå, hålla sig uppe, utan måste, om återgången, hvarom kronans förtrognaste rådgifvare så gerna tala, länge fortsättes, åter sjunka ned till markisatet Brandenburg). Österrike vinner den ena segern efter den andra; genom en klok eftergift i afseende på en bifr-ga uti myntkonventionen, skall det i framtiden draga till sig silfret ur de-tyska länderna och bringa sina myntvärdesförhållanden på redig fot. Preussarne emotse med bäfvan deh förestående tullkonferensen, emedan medvetandet om deras ombuds oskicklighet profeterar ett nytt nederlag för dem. Hoppet om, att med bistånd af ryssar och fransmän medelst mediatiseringar återvinna hvad man förlorat sedan. 1848, torde ———————— AAA kats skicka en kurir öfver land,och slutligen pre PELLE VS, 25 I LORDPENE Ma SE RES a OJO KX TT