Aftonbladet – 5 mars 1857, sida 2

talade henne att äta något, innan hon lemnade sitt rum. Hur är det med dem alls, Milly? frågade Nina. Ack barn, sade Milly. Midnattsropet har blifvit hördt ibland oss: Tant Rosa är död; och store Sam och Jack och Sally äro alla döde; men folket ä lugnare, lammet mitt, och beslutna att vara ståndaktiga! Hur är det med Harry då? frågade Nina åter, och rösten darrade. Han är ej sjuk, han har varit uppe hela natten och arbetat hos de sjuka, men har ej låtit modet falla. De gamla tänka samlas till bön efter frukosten, såsom till en likbegängelse öfver de döda; och kanske vill ni läsa ett kapitel för oss, miss Nina.n Utan tvifvel, Milly, svarade Nina. Det var ännu helt tidigt då en talrik krets af husets tjenare och arbetare samlades i den öppna Skr salongen vi så ofta beskrifvit. Dagen var herrlig, och löfverket och blommorna kring verandan glänste skälfvande och fuktiga i den friska morgondaggen. Der hördes ett sorl af tillgifvenhet och beundran, då Nina i en hvit morgondrägt och kinder lika hvita inträdde i rummet. ! Sitten alla ned, mina vänner,, sade hon, och upprepade åter: sitt ned, sitt ned! då hon märkte att några af arbetarne tycktes tveka att taga plats i de dyrbara sofforna; detta är ingen tid för ceremonier; vi stå alla vid grafvens brädd och äro alla jemnlika. Jag är glad att se er så lugna och modiga. Jag hoppas att ni sätten er förtröstan till Frälsaren, som gifvitloss seger öfver döden. Och nu, låt oss först sjunga, sade hon, och Milly uppstämde den välkända hymnen: Och skulle än min arma kropp. Som blomstren falla af, Min själ skall sväfva glad dit opp,