Aftonbladet – 5 mars 1857, sida 2

kanske blir det enda tillfället dertill. Om jag dör, så sörj ej för mig, utan tacka Gud som gifvit oss segren genom vår Herre Jesus Kristus. Och det är ju ej heller sagdt att jag skall dö. Jag hoppas attänru få lefva någon tid i dennå verlden, hvilken tyckes mig skönare än någonsin. Lifvet har aldrig varit mig så kärt och af så mycket värde, som sedan jag lärde känn dig: Och dock har jag en så fast trö till min Frälsare; att om Han skulle bjuda mig att offra det, kunde jag göra det utan en suck, utan en klagan. Skulle jag ej gerna följa dit lammet går? — Kanske härjar samma förfärliga farsot äfven i er trakt — har kanske redan nått det kära, lugna Magnolia Grove. Jag vill ej vara sjelfvisk och bedja dig komma till mig nu. Anne behöfver dig. Kanske har hön ingen så pålitlig hjelp som jag i Harry och Milly. Frukta derför ej för mig och öfvergif ej din plikt för Ninas skull. Vär fader älskar oss alla och vet hvad som är bäst för oss. — Milly går omkring bland de sjuka och sjunger. Jag älskar att höra hennes sång — den ljuder så full och Hög och segerglad. Tyst hon kommer närmare, hör! : Ej skrämmer mig Det dödens bud, Som till min Gud Hemkallar mig: Jag skall skrifva med hvarje post nu, ända till dess det blir lugnare här. Lefvande eller död städse din egen Nina.n Sedan hon skrifvit, lade sig Nina och sof — sof hela natten så stilla som om aldrig död och sjukdom varit henne nära, Om mor(nen uppsteg hon och klädde sig, hvarpå illy med ängslig omsorg bar in till henne en kopp varmt kaffe med skorpor och öfver