Aftonbladet – 5 mars 1857, sida 1

den mest paniska förtviflan, Nina hade denna sällsynta spänstighet så väl till kropp som själ, hvilken, oaktadt en skenbart fin och klen kroppsbyggnad, ger stor förmåga att uthärda. Det fullkomliga lugn hon kände, satte henne i stånd att vända all sin uppmärksamhet på hvad som för ögonblicket var mest af nöden. Kära, gamla tant, ni får inte skrämma upp er så; tänk på Gud, sade hontill kokerskan, som vred händerna i förtviflan. Kom ihåg er religion; sjung några af era hymner och gör hvad ni kan för de sjuka. Det ligger en mäktig trollkraft i modets muntrande uppmaningar, och Nina lyckades slutligen att förmå dem, som ännu voro friska, att taga vård om dem, som voro sjuka; men nu kom ett andlöst ilbud med underrättelse till Nina, att koleran äfven brutit ut på hennes plantage. Välan, Harry! sade Nina, blek men lugn; vår plikt kallar oss bort härifrån.o — Oc åtföljde ef den uttröttade läkaren, beredde de sig att återvända till Canema. Innan de hunnit långt, möttes de dock af en ryttare som frågade: Är doktor Butler med er?M Jan, svarade Nina och såg ut genom vagnefönstret. Ack, doktor, Jag har ridit landet omkring efter er. Ni mäste i ögonblicket återvända till staden. Domaren Peters ligger döende. Jag fruktar han redan dör innan ni hinner dit, och tio eller tolf kolerafall hainträffat vid samma gata. Se här, tag min häst och rid som för sjelfva lifvet. Doktorn sprang hastigt ur vagnen och kastade sig i sadeln; derpå, dröjande ett ögonblick, såg han med en blick af välvilligt medlidande på det milda bleka anletet, som lutade sig ut genom vagnsfönstret.