Aftonbladet – 5 mars 1857, sida 1

skrämda nerver. Hon bortvisade alla från huset, så när som två eller tre af de förnuftigaste, och gick derpå att hjelpa sin tant. Inom kort anlände doktorns Då han ett Far ögonblick varit inmme boz den sjuke, kom han ut för att begära några upplysningar af Nina, och hon kunde ej undgå att inom sig jemföra det skrämda och förvirrade uttrycket i hans ansigte nu med den besinningsfulla och sjelfförtröstande min, med hvilken han för blott några få timmar sedan hållit sin föreläsning för henne angående farsotens rätta behandling. Sjukdomen, sade han, hade uppträdt under helt och hållet olika gestalt emot hvad han väntat. Läkemedlen verkade icke så som han beräknat — detta var en helt egen kasus. Ack, innan tre månader voro förflutna fann ni många dylika helt egna kasus, stackars doktor! Tror ni, att ni kan rädda hans lif? frågade Nina. Barn, endast Gud kan rädda bonomp. svarade läkaren. Inga läkemedel verka så som de borde.n Men hvarföre tänja ut detta uppträde, hvarföre åter genomgå den jemmer, de plågor och förvridningar af alla muskler och lemmar, som kanske de flesta af våra läsare sjelfva bevittnat? Nina — den stackars blomstrande unga flickan af sjutton värar — stod jemte de öfriga i stum förtviflan. Allt försöktes, som unde göras eller uttänkeas; men sjukdomen fortgick likt en blind och döf förstör. lseande, vändande sig hvarken till höger eller venster, till dees slutligen skriken och jemmern blefvo svagare; de sammandragna musklerna gåfvo efter, och den starke, blomstrande mannen låg der i sista stadiet af: denna förfärliga sjukdom, som inom en timma förvandlar det