Aftonbladet – 5 mars 1857, sida 1

lingssätt, som han sett användas i hospitalerna utomlands. Bland de olika teorierna var det en som tycktes ha blifvit hans synnerliga älskling, och Nina kunde ej hindra sig från att misstänka, att han var helt glad och upprymd vid tanken på att få sätta sina upptäckter på prof. Genom några tydliga frågor rätt på sak lyckades dock Nina erhålla af honom alla användbara föreskrifter han hade att gifva, hvarpå han skref upp åt henne hela planen för det nya behandlingssättet, skaffade henne ett helt skrin med medikamenter och bad henne vara öfvertygad att han skulle känna sig lycklig af att personligen få infinna sig när behofvet påkallade och så vidt tiden medgaf. På hemvägen stannade Nina vid onkel John Gordons plantage och erfor först der skilnaden mellan det skrifna behandlingsättet för en supponerad kasus och sjukdomens fruktansvärda verklighet. Onkel John hade för blott en halftimma sedan fått ett det höftigaste anfall. Hela huset var försänkt i dena högsta oro och förvirring, och de ångestskri och jemmerrop, som ljödo på hans rum, voro förfärliga att höra. Hans hustru, sysselsatt med att vårda den sjuke, märkte icke att budbärarne, som fått i uppdrag att genast skynda efter doktorn, i stället stodo vridande sina händer i fruktlös ångest, sprungo af och an på verandan eller gjorde alls ingenting. Harry, sade Nina, spänn ifrån en af våra hästar, rid för lifvet in til staden och för doktorn hit ut med dig i ögonblicket ! Inom en minut var Harry till häst och försvunnen. Hon gick då fram till de förtviflade tjenarne och befalde dem med fast ton att upphöra med sin klagolåt. Hennes bestämda väsende och det lugn hon vetat bibehålla, så väl till röst som åtbörder, verkade såsom stillande medel på deras upp