Aftonbladet – 4 mars 1857, sida 2

vikliga, men de, som blifvit förtroliga med den härjande landsplågan, hafya rönt en förfärlig erfarenHet af-huru, likten tiger i språng, den stundom kastar-sig öfver äfven de bäst bevakade gränsoryoch bortsopar allt lefvande framför sig. Dess framfart i städer och byar har varit lika förvånande; stundom nedslående likt ett-åskmöln öfver en hel trakt; rien lemnande någon enstaka by eller stad orörd midt ibland den omgifvande förstörelsen, för att långt derefter, sedan helsa och lugn återvändt till hela grannskapet, plötsligen återkomma till. den skonade staden, likasom en plundrande arm skickar tillbaka en afdelnin för att ödelägga en trakt, sot blifvit glömd eller öfverhoppad. Stundom inträngande i ett hus gör den det inom tjugofyra timmär tömt och rensopadt. Stundom Härjar den en hel stad, men lemnar en enda gata för att sedan återkomma och ödelägga den, medan ällt öfrigt skonas.. Dess framfårt blandsöderns plantager utmärktes företrädesvis af! er dylik nyckfullhet och blef ännu mera olycksbrins gande genom plantagelifvets enslighet; som gör det svårt att få. ögonblicklig läkarehjelp. Då de första brefven kommo, som beskrefvo dess Härjande framfart genom de Hördligare städerna, kände. sig tant Nesbit Köpet orolig och ängslig. Det är: märkvärdigt med hvilken. envishet menniskor hänga fast vid lifvet, Hvilkås njutningar deraf tyckasså få och utan värde, att en annan fj anser dem skola löna sjelfbevarelsens möda. Dåslutligen de fruktade nyheterha började inberättas från det ena stället efter det andra i deras närmaste grannskap, sade tant Nesbit en dag till Nina: Dina kusiner, Gordons i E-, hafvåkkrifvit och bedt oss lpmna plattagen och kördima och! tillbringa nägon tid hös döm till dess faran är öfver. (Förts:)