är störst och orättvisan varat längst. I detta afseende är utan all fråga det kapital, som Hedlågges på jorden, hårdast beskattadt. Den minskning i statsinkomsterna, som på detta sätt uppstår, ersättes genom dena förhöjning i andra atgifter, som både vid sista riksdag skedde och vid denna är i fråga. Utgar man från den åsigt, att kronan har sakrätt i jorden, och kronans inkomster alltså måste först afräknas, innan egarens rätt vidtager, då är ju bonden alldeles skattefri. Till ett så orimligt resultat leda hr Henschens premisser. Tal. ansåg roteringen såsom en grundskatt och att den vore orättvis, bevisade tal. dermed, att roteringen genom knektkontrakterna blifvit ålagd jorden i stället för den fordna utskrifningen; men då endast allmogen var underkastad utskrifningen, och äfven andra klässer än allmogen äro jordegare, så vore den orättvis. Att innehafvarne ärft eller köpt hemmanen under full visshet om tillvaron af dessa skatter, huru orättvisa de än må vara, betydde ingenting: man kan då lika väl påstå, att de förvärfvat dem, i hopp att så snart som möjligt blifva qvitt en orättvisa, hvilken det vore statens moraliska skyldighet att afskaffa, sedan det blifvit ådagalagdt, att den skett och fortfarande egde. rum. Den naturliga rättvisan fordrar, att all jord lika beskattas, och grundskatternas borttagande från den oprivilegierade jorden vore så mycket billigare, som desamma tillkommit under en tid, då ett rättstillstånd saknades och några få samhällsklasser, frikallande sig sjelfva från allmänna bördor, lade alla sådana på skattejorden. Ingen skatt vore deremot mindre betungande och till sin grund rättvisare än mantalspenningarne ; hvarföre tal. yrkade bifall, Hr Hasselrot biföll, på de af hr Björck anförda grunder, att jordbruket är den hårdast beskattade näring; och att billigheten derföre fordrar att först göra nedsättning der, hvarest bördan hvilat längst och tyngst. Hr Hesselgren yrkade deremot afslag, emedan jordegendomarne och deras produkter så oerhördt stigit, tt Skattenedsättningar för jordbruket vore olämpliare nu än förr, i synnerhet som man behöfver alla nöjliga tillgångar, hvilket visar sig af begäret att röja beskattningen på stadsmannanäringarne. Stälerna hafva Aessutom ett roteringen motsvarande OR i båtsmanshållet. Tal. instämde med hr Henschen. Hr Thoms biföll utlåtandet, emedan roteringsbördan är i jetmnt stigande, hvarföre staten bör tillse tt ND sgon lindring deri vinnes. För öfrigt framhöll . skilnaden mellan grundskatt och allmänna besvär ent att roteringen, såsom en årligen vexlande kostaad, bör hänföras till de senare och icke till de förra. Falhem, Embring och Wedberg yttrade sig för bifall. Hr Lallerstedt inståmde med hr Björck, enär det vore en erkänd sak, att jorden är allt för betungad, hvilket komme sig deraf, att jorden är ett föremål, som man alltid hittat på att beskatta. Billigheten fordrar också att, på samma gång man pålägger nya, man också borttager gamla bälagor: Det är då rätt att man borttager sådana, som, jemte den tunga de bereda, äfven förorsaka trassel i uppbörden. Man har, såsom ett skäl för afslag, anfört, att jorden och dess produkter hafva stigit i värde; men, invände tal., då skatterna utgå efter naturaprestationer, förvandlade i penningar, så hafva skatterna också stigit i samma mån. Grundskatterna böra utgå efter den afkastning jorden lemnar. Ville man betrakta ifrågavarande eftergift såsom en skänk åt bondeståndet, så kunde äfven sådant försvaras. Sista riksdag höjde man nemligen bränvinsskatten från 700,000 rdr till 3,000,000 och denna riksdag tänkte man på att höja den än mer. På dessa grunder. tillstyrkte. tal. på det högsta bifall. : er Hr Stolpe fann br Henschens anförande innehålla många sanningar, men också många misstag. Till grundskatterna ville tal., för korthetens skull, äfven hänföra allmänna besvär. Tal. hänvisade till sin i ämnet afgifna motion, hvari han uttalat den grundsats, att dessa skatter böra småningom borttagas från jorden och fördelas efter billigare grunder. För dessa åsigter hade dock bövillningsutskottet tillstoppat öronen, ehuru det ej vore något tvifvel om att bondeståndet, i sådant fall, gerna skulle åtaga sig en motsvårande bevillning efter rättvisa grunder. Tal. trödde, att den tid snart kommer, då staten behöfver ökade bidrag, hvilka endast kunna vinnas genom bevillning: Då grundskatternas orättvisa isynnerhet tillkommit till följd af forntidens okunnighet istatsekonomien, ville tal; med förbigående af de juridiska och moraliska skälen till eftergifter i den syftning; utlåtandet innehåller, just åberopa det statsekonomiska skälet, neml. att ehuru det är sant, att jordens ouvarande innehafrvare bekommit densamma behäftad med de skatter den nu bär, så skall dock den orhständigheten, att den ena grannen ser den andre häfva bättre jord, som icke desto mindre är lägre beskattad; ovilkorligen hos den förre väcka den tanken, att han är föremål för orättvisa. Statsklokhe ten bjuder derföre att undanrödja denna, vare sig verkliga eller inbillade, anledning till missnöje och afund; Hr : Danielsson uppträdde äfven mot hr Henschens yttrande om grundskatterna. Statens inkomster hafva stigit, i samma mån andra näringsgrenar uppstått. När grundskatterna pålades, var jorden visserligen mindre odlad än nu, men nu har den deremot hundrafalt flera brukare, för hvilka det alltså vore i samma mån svårare att betala dessa skatter, som brukarne blifvit flera. Att jordens -perningevärde stigit bevisade ingenting; ty frågan var, om produkterna vore tillräckliga att föda befolkningen. Jordbrukarne ha visst kommit i bättre ställning på senare tider, men detsamma är förhållandet med andra samhällsklasser. Om jordbrukarne genom skattelindring blefve rikare, så inverkade detta i sin ordning fördelaktigt på statsmannanäringarne... Jordbrukets produkter trodde tal. snart nog skulle falla, hvarpå arbetarne komme att vinna, hvilkas löner ej sjunka så lätt, när de en gång stigit. Att jemföra grundskatterna med ett hemmans dåliga belägenhet, vore orimligt. Tal. biföll. ö Hr Henschen förklarade nu, att han alldeles ingenting hade emot att borttaga grundskatterna, helst om det finge ske småningom, men att han alldeles icke kunde gå in på att skäska efter något, der man ej kände dens behof, som skulie blifva föremål för välgörenhet. Bränvinsskatten hade drabbat jordbrukarne, lika litet som tullen -köpmännen, ty begge dessa afgifter drabba konsumenterna. Tal. ansåg, att man lika litet kunde åberopa förment orättvisa såsom skäl till grundskatternas upphäfvande, som man kunde upphäfva andra förhållanden, som hvilade på häfd. Öfver sådana orättvisor får man lika litet klaga, som till exempel att man är född af fattiga föräldrar. Ett bättre försvar för tal:ns åsigt gåfves ej än det som låge deri, att man erkände, att ifrågavarande besvär grundade sig på kontrakt. När beloppet af de naturaprestationer, hvarefter grundskatterna utgå, ej ökas, så, menade tal., är det ej mycket värdt att tala om skatternas stigande; det är bara penningevärdet som faller. F Hr Lallerstedt frågade, med anledning af hr Henschens yttrande, att bränvinsskatten ej drabbade jordbrukarne, denne, om att allt bränvin, som produceras, supes upp i städerna. Tal. trodde, att åtminstone 90 proc. deraf förtäres af jordbrukarne eller deras arbetare, och hade af denna anledning framhållit bränvinsskatten såsom en skatt på jordbrukarne. o RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKEER. Poliskammarens sessionj i dag slutade först kl. nära half 5. Af de hos hr Schwieler medelst inbrott stulne 3000 rdr bko har enkan Allen, boende i huset n:r 46 vid Hornsgatan, utanför sin bostad sent On rail ssmnenhittat stt ALL en oo BR Kn ÅA ARR