Ls WENT EEE myn Mon te bör Nn lämpas. Anhöll om proposition på bifall. Grefve Frölicek: Hr Nordenfelt iakttog samma försigtighet som utskottet, att icke yttra sig i hufvudsaken. Eränrade att frågan om att: skilja lånerörelsen från banken var så gammal som sedan 1844, då det föreslogs tt riksgäldskontoret borde sköta lånerörelsen. Begärde återremiss. Hr Mannerskantz: Grefve Frölich hade sökt ett önskvärdt mål, att göra bankens kapital oberoende af handelsrörelsen. Men uti intet land bade en sådan lösning vunnits, och grefve Frölich hade ei heller lyckats finna den. Talaren genomgick sedan de förnämsta punkterna af grefvens fyrslag och visade, att de, åtminstone för det närvarade voro overkställbara. Anmärkte, att banken, om blott 1844 års stadgar upprätthållas, nog kan uppfylla sin bestämmelse. : Allmänheten bör efterhand däras att icke anse sedlar såsom ett tillförlitligt mynt; derigenom kan en realisation småningom ske. Grefve sFrölich tackade den sisie talaren, emedan han gjort anmärkningar i sak, men fann sig. ic):e vederlagd. Bankoutskottet hade, då det icke un derkänt hans grunder, bort framkomma med ett 5, k. principb tänkande. Grefven anförde, att skattrivexlarne aldrig ikunde bli sämre än bankens sedlar, emedan de; förra äro-vexlar på redan befintlig färdigliggande valuta, då deremot banken utgifver sedlar: till ett belopp af :20 millioner utöfver sin metallis) :a valuta. Slutligen bifölls utskottets afstyrkande betänkande såväl i fråga om niotionen om reform af periingeväsendet som om utmyntning af ett guldmyrst å. rdr 10. rgs. Derefter biföllos följande lagsamt allmänna besvärsoch ekonomiutskot sens betänkanden n:o 2, tillstyrkande Kongl. Maj:! proposition om medgifvande af rättighet för svensk man att i två eller flera inrikes städer samtidi rt drifva handel; n:o 3 tillstyrkande ändring af 7; 3 k. handelsbalken ; n:o 4 afstyrkande hr Her schens motion om ändring af 3 kap. 1 handelsbalke jn; n:o 45 afstyrkande frih. Creutz motion om PperIr nission för hälften af armen emellan mötestiderna Cich då annan tjenstgöring icke ifrågakommer; sarit n:o 47, afstyrkande motionen om moderförsamlir,gs rösträtt vid tillsättande af komminister i annexförsamling, Presteståndet. Plenum upptogs hufvudsakligen af diskussion öfver Tbankoutskottets memorial n:r 16, som tillstyrker att af bankovinsten, beräknad till 4,249,780 rdr 96 öre rmt, ett belopp af en million rdr rmt årligen må, wid slatet af hvartdera året 1857,:1858 och 1859 ifrån banken i och för statens allmänna behof till iriksgåldskontoret aflemnas, vid hvilket memorial är fogad reservation af dr Sandberg, som föreslår att endast hälften af nämde summa måtte årligen aflemnas till riksgäldskontoret. Doktor Sandberg framhöll sin i reservationen uttryckta mening, åbero:pande hvad han derstädes anfört såsom skäl, att vi sannolikt gå en stor utländsk skuldsättning till mötes med en deraf följande penningekris, hvars -be:skaffenhet och verkningar ingen kan förutse. Reservanten understöddes af biskop Thomander, professor Agardh och prosten Almqvist. För bifall till utskottets förslag talade riksarkivarien Nordström, doktorerne Björkman och Norström samt hofpredikanten Nordlund. Vid anstäld votering utföll beslutet, med 24 röster mot 17, i öfverensstämmelse med doktor Sandbergs reservation. Sammansatta lagoch besvärsutskottens betänkande, som tillstyrker bifall till K. M:ts proposition i fråga om medgifvande af rättighet för svensk man att i två eller flera inrikes städer samtidigt drifva handel, afslogs efter någon diskussion, derunder utskottets mening försvarades af lektor Sonden och prosten Meden. Mot dem talade riksarkivarien Nordström, komminister Beckman och doktor Säve. — Samma utskotts betänkande i anledning af hr Björeks motion om ändring i 1 kap. 3 handelsbalken blef, i enlighet med riksarkivarien Nordströms derom gjorda framställning, återremitteradt, Bankoutskottets memorial n:o 19 bifölls. Borgareståndet. I lördagens -aftonplenum förekom statsutskottets utJåtande n:r 30, angående upphörande af det från rotehållarne eller soldaterna vid indelta infanteriet nu utgående bidrag till soldatbeklädnadens anskaffande och underhåll. Utskottet tillstyrker i första punkten af detta utlåtande, att rikets ständer, med bifall till kongl. maj:ts framställning om befrielse för rotehåldare att erlägga beklädnadsbidrag för 19,258 rotar, måtte anvisa det af kongl. maj:t i stället äskads erforderliga årsanslag för underhållet af så väl lifsom släpmunderingen, utgörande, sammanlågdt med nuvarande anslaget till lifmunderingen, i rund summa 204,500 rdr rmt. Detta utlåtande bifölls vid anstäld votering med 27 röster emot 21. Diskussionen härom var en af de Hfligaste och sakrikaste, som denna riksdag inom ståndet erbjudit. Den börjades af hr Henschen, som åberopade sin inom utskottet afgifna reservation, hvari han ogillat försläget, hufvudsakligen emedan statens inkomster på detta sätt skulle minskas årligen med 100,000 rdr rmt, motsvarande ett kapitalvärde af två millioner rdr; en uppoffring, söm under närvarande omständigheter vore onödig och, då den göres: till förmån för blott en klass af : medborgare och af andra till största delen måste på något sätt godtgöras, äfven orättvis. Tal. fästade sig derefter vid de brukliga .talesätten: jorden är betungad med skatter, jorden suckar under dryga onera. Hvilka uttryck, i talarens tanke; voro särdeles förvända. Liksom sjelfva jordklumpen kunde hysa menskliga känslor! Sådänatalesätt härledde sig från sammanblandning af sak och person, af förvexling mellan jorden och dess egare. Den senare, men icke den förra, kunde sägas sucka under skattebördorna, men sådant vore icke sant De nuvarande egarne, ehvad de ärft eller förvärfvat sin jord, hafva ju mottagit densamma behäftad med ifrågavarande afgifter, hvilka alltså minskat de för samma hemman vid arfskiften och gåfvor beräknade värden, eller vid köp, byte eller. annan dylik öfverenskommelse, det öfverenskomna priset, hvarigenom det också blifvit den mindre bemedlade möjligt att köpa jord. Dessa afgifter grundade sig dessutom på kontrakter, och vore icke att hänföra till skatter utan till onera realia, allmänna besvär, hvarföre kronans rätt vore en sakrätt. Ropet emot grundskatterna hade, fortfarit såsom ett politiskt agitationsmedel för att vinna bondeståndet, allt sedan 1809. Då kunde det dock hafva något skäl för sig, emedan bondeståndet var fattigt och saknade politisk betydenhet; men nu, då bondeståndet är på väg att bli egare åf all Sverges jord, hade tal. hoppats, att tiden för sådana åsigter skulle vara förbi. Tal. erinrade härvid om ett yttrande.af en bland. bondeståndets utmärktaste medlemmar, oppositionsmannen Anders Danielsson, att grundskatternas borttagande bör vara den sista -skattelindring. Skulle då, fortfor tal.,ifrågavarande betydliga skänk komma de : fattige till godo? Visst icke. Tänkte tal. på, hvilka personer i hans hemort voro de. största rotehållarne, dem presenten alltså skulle komma till del, så vore dessa excellensen De Geer och grefve Platen, åt hvilka tal. åtminstone icke hade lust att på det allmännas bekostnad skänka något. Kunna skattelindringar ske; så böra de i främsta. rummet -ske i de personelautgifterna och dernäst i bevillningen å borgerlig rörelse. Man säger att många grundskatter orättvist tillkommit. Detta gäller åtminstone. ej om roteringen, hvilken blifvit åtagen för att slippa utskrifningarne och som af ständerna från riksdag till riksdag blifvit godkänd. När man dessutom icke kan jemna andra orättvisor, t.:ex. dem, som ega sin grund inaturliga förhållanden, i olika nedlagdt arbete på jorden, med flera ojemnheter -i hemmanens beskaffenhet, så yrkade tal. afslag å utlåtandet. I detta yttrande instämde hr Tauson. r Derefter fick hr Björck ordet. Sedan han omför