Aftonbladet – 2 mars 1857, sida 2

nandteringens ställning för närvarande skulle vara så missgynnande, att afskaffandet af a! ordinarie beskattning å denna näringsgren vore at behofvet påkallad. I motsate dertili nade utskoitet trott de senares årens erfarernet ådagalägga, att de för ifrågavarande havdering ofördelaktiga omständigheter, som ut bergskollegii vid föregående tillfällen afgifar atlätanden blifvit åberopade såsom stöd för kollegii yrkande om: berörde beskattnings upphörande, ceh hvilkas.äfven vid senaste. riksmöte föraniedde rikets ständer att medgifva en betydlig nedsättning af tiomdetackjernsskatten, wvuämera, i afseende:å såväl tillverkningens belopp, som de för svenskt jern gälande pris, vore.i väsentlig mån förändrade. vilket syntes gifva anledning till den föroppning, att en gynsammare framtid fö lsnna handtering torde vara att emotss. Ut skolcet. har nemligen af bergskollegil berät elser om förhållandet med bergshandteringer nhämtat; att tackjernstillverkningen stigit unler år 1854 från 747.208 skå till 749,253 skE och år 1855 till 963,593 sk, och at stångjernstillverkningen, som år 1854 nedgic: från 718,570 till.643,373 sk, år 1855 åter uppgick till 794.969 sk8, äfvensom att skepp ilngspriset på vågoch stångjern, enligt sawma berättelser, under år 1854 utgjort 16 å 17 rdr och är 1855 19.3 20 rdr pr sk; och om äfven det miste medgilvas att, sis. vergskollegium. erinrat,! priserea å kol, vec och arbetslömer under berörde tvenne år icke obetydligt stigit, så vore det dock å andre sidan ett allmänt kändt förbållande, att brukssgendomarnes försäljningsvärde under de separs Åren uppgått till vida högre belopp äs förr, hvilken omständighet, tillika med de bögre prisen å jernverkems produkter, torde tilifyllest ådegalägga, att deana handterin; mäste lemna sina idkare en sådan behållning, Att de jemförelsevis lindriga afgifter, som är: densamma ålagda, icke borde; åtminstone: u::der närvarande förhållanden, fisanas särdele: betungande. Hvad särskilt anginge K. M:ts framsatöllning om tackjernstiondens upphörande föra 1: utom bergslag belägna hyttor och masugnar. bäde utskottet trott sig böra erinra, dels ati denna skatt numera, jemlikt rikets ständers beslut: vid senaste riksdag. och K. Mits i öF verensatämmelse dermed utfärdade kungörese dew 14 November 1854, utgår med endasi hälften af det belöpp, densamma före år 1845 utgjorde, och dels) att ytterligare en väsentlig förmån blifvit tillverkarne af denna vara -beredd genom der, enligt Kongl. kungörelsen den 19 December 1855; medgifna tillåtelsen till utförsel af tackjert; hvilken måste i betydlig mån befor utvecklingen af denna näringsgren. C. 7 z , Hvad; åter. den i af stångjernstillverkningen utsående hammarskatten beträffade, antåge utskottet visserligen en nedsättning deraf vara billig, på det: den, inhernske. jerhförädlaren ej genom dem frigifna: tackjernsexporten måtte komma i ett allt för missgynnande förhållande till den, utländske ;, men utskottet ansåge dock, att. dess förut yttrade åsigt, att: jernhandteringens allmänna ställning för närvarande ingalunda är så ofördelaktig, att afskaffandet. af..all: ordinarie beskattning. derå;at behofvet påkallas; med allt skäl kunde anses gällande äfven i afseende på stångjernstillverkningen. . Då: utskottet. sålunda tillstyrkte ex nedsättning till: halfvabeloppe: af bammerskatten, ansåge det dock att riket: ständer borde vid denma medsättninga beviljande fästa det vilkor, att 2 S af 1846 års förordning, som stadgar att ny stångjsernshärs eller annan verkstad för tackjerns nedsmältande och beredande till smidbsrt jera, eller för stålberednirg eller. ankan jJernförädling, icke får i andra orter än de egentliga tåckJernsbergslagerra utan särskilt ansökning anläggas på miadre afstånd än 2 mil från förut privilegieradt jernverk, varder från sarama tid till all kraft och verkan upphäfd, såsom medförande en alltför stor inskränkning i den frihet, som bör tillkomma hvarje industriidkare. I-sammanhscg bärmed har utskottet: föreslagit, det rikets ständer ville hos K. M:t anhålla, att hvad uti k.. kungörelsen den 27 April 1846, angående hammarsk:ttens utgörande, finnes stadgadt om viss årlig minmimiafgift i hammarekatt måtte helt och hållet upphäfvas. och denna afgift hädanefter, äfven för stårgjörnsbärdar elier-smältverkstäder med ringare lg tillverkning än 400 skeppund, få utgå i män af tillverkningsbeloppat. : Mot utskottets. afstyrkande ud tande äro reservationer. afgifna af hr.D..G. Bildt, som ansåg den medgifna tillåtelsen till utförsel af tackjern utgöra grundad anledning förutskottet att tillstyrka bifall till KR. M:ts framställning om hammarskattens upphörande, samt af her BB. Montgommery-Cederhjelm, G. af Nordiny OQO: L. Fåhreus; prosten Schram, professor Carlson, doktor Gumelus och hr: KE. Faliem, hvilka alla förenade sig om det tillstyrkaxde utlåtande, som utskottets inkomstafdelning afgifvit. i Oi skyddandet af svenska Tofnlomi Ningar.