DRED. EN BERATTELSE å AF HARRIET BEECHER STOWE. Senare Delen. ÅTTONDE KAPITLET. Varningen. I ett lif, så organiseradt som i de södra staterna, finnas tvenne sidor: den ena, husbondens lycka, känslor och förhoppnisgar; den-andray; slafvens. Det är hittills —ett-bedröfligt faktum i menniskoslögtets historia, att det funnits tusental, som följt lifvets triumf. marsch endast som fångar, hvilka af trumpeternas ljud och fanornas svejande och folkets jubel blott röna en dubbel bitterhet. Medan lifvet för Nina dagligen slog ut; likt en blomma i solljuset, i allt mera strålande färger, var det slafbrodren vid hennes sida förbehållet att nödgas bära ännu en börda, utom sin redan föga afundsiärda lott. Mot aftonen, efter att hafva afslutat sina dagliga göromål, begaf han aig till postkontoret för att uttega familjens. bref. Bland dessa var ett; adresseradt till honom sjelf, hvilket han långsam: genomögnade, medan hän red hem genom skogen. Det lydde som följer: Käre brodert Jag sade dig gist, att vi lefde bär i ro på antagen — jag och mina barn. Sedan dess ar allt förändrats. Mr. Tom Gordoa har varit här och börjat process om egendomen samt gjort mig och mina: barn tillvslafvar. Hån är en förfärlig metiniska. Det har varit rättegång och domen utföll till hans förmån. () Se Aftonbladet n: 4—26, 28—43, 45—49.