STOCKHOLM den 2 Mars. Skatten å jerniillverkningen. I en särskilt bilaga tll sitt nyligen af gifna inkomstbetänkasde redogör statsutskottet för de motiver, som föranledt det att af. styrka bifall till K. Maj:ts proposition om upphäfvande af hammarskatten samt befrielse. för tackjernstillverkningen utom bergslag från tiondejerns. erläggande, äfvensori för de ulatanden com, med LE af en af lullmäktige i jernkontoret till K. Maj:t gjord framställning i ämnet, blifvit uf så väl bergskollezgium som statskontoret och kaminarkollegium afgifna. Uti sin ofvannämda underdåniga fraga ställning hade fullmäktige i jernkontoret bufvudsakligen anfört, att tillverkningskostnaden för så väl tackjern som stångjero, sammanräknad med skatterna å dessa tillverkningar, på de flesta ställen öfverskjöte jernats försälj nmogsvärde, så att jernbandteringen sumera i allmänhet icke lemnade sina idkare någon vinst, utan emdast baredds dem förmånen ait göra sig till godo de dera, tillhöriga maisrialer för handteringen; att fullmäktige, sam. enligt brukssocietetsns uppdrag, lotit verkställa en noggrann ut:edning al svenska jernhandtsringens ekonomiska förhållanden, hvilken vid samma tillfälle. tillKongl. Meji ök verlemnate, ansågo genom danna utredning vara satt utom allt tviivel, stt, om än den dryga beskatining, som i Sverge är lagd på jerntillverkningen, kunnat i de aflägsna tider. derifrån den egentligen sig härledde, anse: hafva est något skäl för sig på den grund. ait denna tillverkning då åtnjöt ett särskilt hägn. och omgärdades af vigtiga privilegier, hvilka, i förening med den säkra och föru.ånliga afsättningen, gåfvo bruksoch bergvorisegarne styrka att bära denna tyngd, så hade dock under den senast förflutna tiden förhållandena väsentligen förändrat sig. Af de privilegier, hvilka fordom gynnade jarntillverkaren framför andra fabriksidkare, qvarstods numera knappast något enda, och om det bekymmersamma sätt, hvarpå utsigterna för det svenska jernets: afsättning omgestaltat sig, vore erfarenheten allmänt spridd. Då sålsdes de förhållandan; som grundlagt derma höga beskattning och gjort det för handteringens idkare möjligt att denskmma fördraga , icke mera funnes till, kunde den icke utan obillighet och orättvisa emot den stora del af landets invånare, som af demra handtering sökta sin bergning, och icke heller utan stor skada för staten sjelf bihehållas, esär denxa talrika menighets undergång nödvändigt måste förstörande -iaverka-på det allmänna välståndet. Något giltigt skäl, hvarföre jerntillverkningen numera skulle skatta efter annan grund, eller, i förhållande till des behållna vinsten, högre än andra fabriksinrättningar, syntes ock desto mindre kunna angifvas, som bruksegaren; genom den å hans jord lagda beskattning, redan vidkändes afgift för de meaterialier. han för jerntillverkningens bedrifvande hade att derif:ån påräkne; och då i öfrigt ieke kunde bestridas, att det menliga ikflytande, som de nu gällanda, i sig sjelfva obil1:gac beskattningsgrunderna utöfvade på. jerahandtsringen inom Sverge, måste vara af de sto betänkligare art, som denna handtering i de främmande länder, der den 1 atörse utsträckning och under mera gynnande omständigheter .idkades, vore alldeles befriad från skatt: till staten, hade fullmäktige trott sig med allt skäl kunna emotse nådigt bifell till den. underdåniga anhållan. de till Kongl. Maj:t i berörde hänseende: framstält. Likaså hade bergskollegium i sitt infordrade utlåtande åberopat hvad det i ett redar den 15 Juli 1853 afgifvet betänkande: andragit som skäl för sin åsigt om jernhandteringens verkliga belof af skattelindring, och hvari det bland annat anfört, att tHondsjerna. afgiften, genom särskilta taxeringsresolutione! bestämd till vissa 1 tackjern för hvarje blås: ningsdygn; länge varit erkänd såsom ej allenast den tyngsta af de flerfaldiga skatter, som belastade jernhandteringen här i landet, utan ock såsom högst ojemnt fördelad. Vidare hade under tilltagande dyrhetå mal men, kolprisen de 20 senaste åren ökats med 40 å 50 procent och spanmålspriserna, i förhållande till tackjernets värde, i högstbetydlig mån stigi emot hvad. der tillförene i medeltal utgjort; så att under: de sista åren bergsmannen måstanvända af sin lika svåra som drygt beskattade tackjernstillverkning vid pass dubbiabeloppet emot. förr; eller -föga mindre än I bela sk tåackjern, till anskaffande af n tunna råg; såmt att, då jemväl stångjernspriserna alltse: dan år 1842 i meceltal stått betydligt unde hvad: de nästföregående decennium varit, de nu anförda båda omständigheter, nsmligen kol. och spanmålsprisernag fortsatta stigande under i allmänhet ganska låga eller fallande priser å såväl tackjernet, som det till export ämnade stångjernet, nogsamt vittnade om jernhandteringens missgynnande ställning, hvilken isanseende-till de oftast gängse låga priser ö den engelska stora jernmarknaden och den täflan med främmande länders ökade tillverkningar, som deraf föranleddes; i sjelfva verket vore sådany att snarare afskaffandet: a! all ordinarie beskättning å svenska jernbandteringen till likhet med hvad förhållandet vöre i Norge och England med flera länder, borde ifrågakomma, än någon slags tillökning uti de nuvarande skatterna å denna, med un: dantag af vallon-smidet-och några få stämplar. numera af tillfällig handelskonjunktur och fråmmande länders tuliagstiftning ytterst beroende och derföre så osäkra, i allmänhetföga lönande och i och för sig sjelf icke vinstgifvande näringsgren. 0 d