Söder om Ostersjön. Under denna titel har en resande Finne till Helsingfors Tidningar tid efter annan insändt skildringar och meddelanden, som utmärka vig för synnerlig liflighet och friskhet. Vi tillåta oss att här nedan återge några af dem, innehållande teckningar från Belgien, som säkert skola läsas med stort intresse: Alla öfriga tyska hågkemstor — Bonn med dess täcka trädgårdar och dess glänsande stjernetorn och dess grånade, glade Argelander med de finska ungdomsminnena, han som från Ulrikasborgs höjder beräknat centralsolens läge — Mainz, den åldriga riksstaden, fordom ryktbar för sina sköna fruntimmer och nu för sina korfvar — och allt det öfriga i söder och öster -— -allt detta försvinner nu bakom KölnerAachen-jernvägens jemna skenor, doftande bort liksom Kölner-vattnet från de. fem dupletterna af den . ryktbara firman Jean Maria Farina, och förbi Karl den stores graf och relikerna. af Frälsarens lindakläder, går tåget, genom 25 större och mindre tungeia inom 6 svenska mils väg, inåt det sköna Belien. ev hela vesira Europa finnsåtroligen icke en vackVård väg och ett vackrare land. Knappt har man )passörat belgiska gränsen vester om Verviers; innan rhan: rollar. igenom en oafbrnoten sträcka af naturens och; tivilisationens gladaste, skönaste taflor. Berg vid berg, och man far under deras hvalf; dal vid dal, och man far öfver deras brådjäp; från solsken till djup natt; och från djup natt åter till klart. sölsken. Så tätt befolkadt är landet, att mehniskornas boningar, svärtade af stenkolsröken från grufvor och masugnar, klänga sig uppför bergens sluttningar allt intillg topparne. Så bördig är jorden, att nästan hvarje fläck, som icke är grufva, väg eller gårdsplan, är en böljande åker eller en yppigt grönskande trädgård. I hvarje dal är en stad eller en by, hvars fabriker igenkännas på de höga rykande skorstenarne, Man ikie förbi och väntar att finna hvila för ögat vid migou esligare tafla, en skog, en-sjö, en hed. Men wej, när man lemnat den dalen, den byn, den staden, så kommer en ny dal, en ny by, en ny -stad;-så-tätt på hvarandsa, att de nästan i en sträca go manhänga, rågångna, men icke åtskilda af ergen,