ror på den högre både allmänna, embetsmannaoch politiska bildning och erfarenhet, som i Norge är ett oundgängligt vilkor för befordringen till landets högste embetsmän, så vore det dock icke möjligt, att desse herrar kunde: medhinna, kvad de hafva sig ålagdt, så vida icke arbetet inom departementen vore ordsadt på ett ändamälsenligare sätt. Vi skulle tillstyrka Svenska V ngen, att härnäst öfva sin skaärpsinnighet en metod att tillvägabringa en så beskaffad föräindrad organisation; hellre än att grumsa på den, som icke tror saken vara hulpen med nya embetsverk eller att det ensamt är brist på tido som hindrar våra ministrar att blifva statsmän. Hvad slutligen författaren: yttrar .om. arbetssättet i den nuvarande konseljen, eller att hvarje fack (departement) ofta blir isoleradt, har visserligen sin riktighet; men äfven dertill är arbetsorganisationen till största delen skulden, och besvärsmålen kanske till det minsta. Eller hvarföre kunde icke någon tjensteman inom departementet, byråchef eller hvad han vill kallas, förordnas att i statsrådsberedningen föredraga dessa besvärsmål i departementschefens och de konsultativa statsrådens närvaro, likasom revisionssekreterarne föredraga i högsta domstolen, utam att dess ledamöter sysselsätta sig med att i, andra frågor än de vigtigaste, der tankarne äro delade eller der sådant finnes särskilt nödigt, läsa de vidlyftiga akterna; och till hvilket ändamål tror man väl, att Je konsultativa statsråden, dessa af Svenska T dningen så kallade lexika, eller gamla erfarne kännare af författningar. och praxis äro tillsatte, om icke just hufvudsakligen för det att de skulle taga en närmare befattning just med de frågor, som röra tillämpningen af våra ånga invecklade kamerala och ekonomiska :7rfattningar? Och vi fråga, hvad ligger då. u mare tillhands, än att pröfningen af dessa -enden, så vida de icke röra någonrättstvit — ch således komme att tillhöra domaren, utan äro al administrativ natur, öfverlen: . s åt denna division af rådet, med rättighet för dem att jemte departementschefen deruti fatta och utfärda beslut under konungens sekret, derest konungen ej sjelf behagar öfvervara föredragningen, hvartill Hans Maj:t förmodligen högst sällan skulle finna sig hafva någon böjelse? Låt vara, att en dylik -organisation skulle erfordra tillsättningen af ett eller två nyastatsråd, så blefve dock detta en vida både enklare, mindre kostsam och framför alltmera ändamålsenlig anstalt, än att ytterligare i grundlagen inflytta ett nytt byråkratiskt element uti en särskild oafsättlig regeringsrätt, hvars göromål blefve alltför inskränkta, åtminstone för att ensamt upptaga sju personers hela tid, och som egentligen endast skulle bilda ett nytt, litet mera förnämt kollegium.