skilda emellan, som till stor del redan upphört: bör helt och hället försvinna. Striden oss emellan gäller således alldeles icke att förfäkta principen af föredragningen inför konungen personligen af: dylika tvistemål, utan endast den frågan, huruvida. det må vara lämpligt att för afdömandet af dylika tvister inrätta en särskilt, med grundlagshelgd omgärdad regeringsrätt. Det är behoöfvet och nyttan af en sådan inrättning, som vi bestrida. Att den nuvarande högsta domstolen ovilkorligen måste förstärkas med ett större antal ledamöter, är, efter vår och troligtvis alla deras tankar som känna förhållandet, ounmdvikligt; men om sådant. sker ju förr desto heldre, finnes, så vidt vi inse, icke något hinder att till denna domstol öfverflytta äfven alla sådana saker, hvilka äro af ekonomisk tvistemålsnatur. Sådant har redan till en stor del skett genom förordningen den 17 April 1828, då en mängd vigtiga mål af dylik beskafferhet, som förut tillhört de s. k. styrelseverken och från dessa fullföljdes hos K. M:t: staterådet, öfverflyttades till högsta domstolen, utan att sådant oss veterligen föranledt någon total omgörelse afförfattningarne., eburu högsta domstolen då, såsom ännu, endast bestod af en division; och att någon större svårighet skulle uppstå, om samma domstol organiserade sig på två divisioner, lärer vara svårt att begripa, helst antalet af dessa egentliga tvistemål icke är jemförelsevis särdeles stort. Deremot finnas åtskilliga andra s. k. besvärsmål i rent administrativa frågor, hvilka icke böra skiljas från korseljen eller statsrådet och således ej heller torde af K. M:t anses böra räknas till dem, som skulle komma att sysselsätta den blifvande regeringsrätten. Att regeringens åsigt är sådan, synes bland annat af det förslag till stadga för regeringsrätten, som vid denna riksdag blifvit af K. M:t till rikets ständer aflemnadt. Således skulle den nya regeringsrättens göromål troligen blifva tämmeligen ringa och måhända inskränka sig till afgörande af högst 12 å 14 i veckan eller 6 å 700 om året; och detta är väl nog litet årsarbete för 7 högre embetsmän, helst när ärendena derjemte skola beredas och föredragav i det statsdepartement, hvartill de. höra, samt: dessutom departementschefen skulle deltaga i öfverläggningen och följaktligen sannolikt oftast leda denna, ehuru beslutanderätten tillkommer herrar regeringsråder. De senares befattningar skulle således lätt kunna blifva ett. slags rätt goda sinekurer eller pensioneringsanstalter för två, som beklädt domareembete, tre andra civila embetsmän och: två militärpersoner. Vi bekänna, att en sådan organisation icke synes oss hvarken lämplig eller ändamålsenlig samt icke vara värd den uppoffring af statsmedel, som den nya inrättningen skulle fordra. Efter denna korta utveckling af vår tamka lära vi icke hafva af nöden att särskilt yttra oss i anledning af Svenska Tidningens reson: nementer om någon förutsättning vår sida, att regeringen skulle, vid tillsättningen. af dessa embeten, förbise högre lärdom och skarpsinnighet hos ledamöterna, eller att de, som någon gång klandra regeringens. val till embetsmän, med förbiseende af kandidaternas meriter, skulle vilja förorda embetsmannaorganisationens ställande på en kinesisk. fot, och dess förvandling till ett dödt maskineri i stället för en af lefvande krafter ledd rörelse. Svenska Tidningen anmärker vidare, att Aftonbladet upptagit ett af framlidne presidenten von Hartmansdorff oss meddeladt anförande emot regeringsrätten: Men då hr von Hartmansdorft af den anledning, att Aftonbladet, långt innan vi hade någon aning om hans inkast eller redan vid förliden riksdag, motsatte sig det nu ifrågavarande förslaget, begärde ett rum i denna tidning för sina tankar derom, hade det varit ogint att vägra detta, ehuru, hvad vi ock uttryckligen tillkännagåfvo, våra motiver för förkastandet i väsentlig mån skilde sig ifrån den värde författarens. Hvad Svenska Tidningen ordar om det kämnersrättsarbete och det trögleri, som ligger uti att läsa akter rörande enskiltes oftast lumpna tvister., kan vara ganska sant, och vi äro långt ifrån den önskan, att denna läsning af akter skall upptaga våra ministrars tid, ehuru vi, uppriktigt sagdt, icke tro det vara så farligt med .de a, k. besvärsmålen, om arbetet organiseras på ett annat sätt inom statsdepartementen, än den rent af uppoch nedvända, som nu börer till ordningen. Uti Norge hafva hrr departementschefer obestridligen en mera både ansvarsfull och vidt omfattande verksamhet än här i Sverge, emedan departementet der utgör äfven den myndighet, som här motsvarar: våra under departementen 1ydande kollegier; departementschefen afgör der ensam de förekommande så kallade besvärsmålen från alla landets lägre förvaltningsmyndigheter, och derjemte är han, enligt instruktion, skyldig att för alla ärenden, som föredragas hos regeringen :eller -konseljen, hafva. författat ett fullständigt betänkande eller så kallad Indstilling med förslag till beslut i alla punkter. liegeringadepartementen, som här bestå af 14—15tjenstemän, räkna der ända till 40 å 50, indelta till verklig tjenstgöring och med arbete fullt upp. Chefskapet och: kontrollen öfver. dessa tyckas således skäliger upptaga vida mer tid och erfordra en långt vidsträcktare öfverblick än inom våra kanslidepartementen. Och ändå har norska statsrådet, haft och har ännu att bjuda på statsmänc och ministrar, hvilka troligen kunmna utchärda jemförelse med hvilken som helst af våra, der de nemligen göra anspråk