— En författare, som tager sig en öfvermåttan myndig ton, har i Svenska Tidningen skrifvit ett par artiklar -till försvar för det hvilande grundlagsändringsförslaget rörande den s. k. regeringsrätten; och ehuru vi förut tämligen fullständigt motiverat vår åsigt i denna fråga, torde vi likväl böra helt kort bemöta den långa framställningen, innan saken i morgon förekommer till afgörande i riksstånden. Vi förbigå härvid alla utbrott af författarens dåliga lynne emot sina förra själsfränder, de liberale, men anmärka endast det misstag, som uppenbarar sig redan i de första raderna af hans artikel, hvaruti han tyckes förutsätta, att det ifrågavarande förslaget om en regeringsrätt utgått från. de makthafvande,, hvarmed naturligtvis menas regeringen, och att det är derföre som de liberale derunder varsna något bakslugt beräknadt 0. 8. Vs Detta är som sagdt ett misstag, emedan det förevarande förslaget hvarken blifvit väckt eller med något slags intresse understödt af regeringen, utan härleder sig från en af grefve Lagerbjelke inom förra riksdagens konstitutionsutskott framstäld motion, hvilken till och med i viss mån då fann sympatier hos ett par af utskottets liberala ledamöter, hrr Björck och Brinek, hvarföre det jemväl lyckades att, med deras tillhjelp och efter vissa modifikationer, få förslaget hvilande i borgareståndet. Den vresige författaren i Svenska Tidningen har således helt och hållet famlat i mörkret vid letandet efter de motiver han söker för de liberales motstånd. Vi förbigå vidare den föreläsning han håller angående utöfningen i äldre tider af högsta domaremakten, dels af konungen personligen, dels af riksråden, hvilket förut är tämmeligen bekant; men. deltaga deremot gerna i bars loford öfver 1809 ärs institution af en högsta domstol med oafsättliga ledamöter, äfvensom vi med: honom instämma deruti, att konungens domsrätt i -ekomomiska tvister en