minskas icke allenast det tryckande i denna skatt, utan äfven den ojemnhet, som åtföljer densamma, kan derigenom till em stor del utplånas. På samma sätt kan någon fråga om dess progression icke vidare uppstå;sedan den upphört jatt. stiga med den växande afkastningen. De undersökningar och kontroller, hvilka, så länge tionden utgick med ett visst belopp af afkastningen, voro nödvändiga sam! vållade ofta besvärliga hinder i näringeng bedrifvande, blifva efter tiondeus förvandling helt och hållet öfverflödiga. Genom tionden: förvandling försvinna sålunda väl icke alla olägenheter af denna skatt; men deras känbarhet förminskas dock så betydligt, att man kan söga att tionden genom denna operation helt och hållet förlorat sin egenskap af tion de, d. v. 8. blifvit såsom sådan afskaffad. En annan omständighet bidrager ock på mänga ställen att i hög grad befordra tiondeförvandlingarne.; Med rättigheten att uppbära tionde är vanligen förenad skyldigheten att räkna afkastningen, ofta derjemte tiondens hemforsling, uttröskning, förvaring m. m. Vid förvandlingen afdrages med allt skäl från afgiftens bruttobelopp värdet af de kostnader, som tiondens uppbörd och tillgodogörande sålunds tillskyndar den berättigade, emedan han naturligtvis ej kan få afgiften ersatt med mera, än hvad den verkligen förut inbragt honom i in: komst. Härigenom blir afgiften betydligt nedsatt för de skattskyldige, utan att någon förlust eller minskning i verklig inkomst derigenom åsamkas tiondetagaren. Exempelvis må nämna: att i storhertigdömet Bader beräknades vid tiondeförvandlingen dessa afdrag till icke mindre än 30 procent af tiondens bruttobelopp. Men då man vid tiondeförvandlingen ej omlägger tionden i förhållande till den skattskyldiges rena inkomst af sin jord, utan låter den qvarstå till sitt fordna belopp samt öfverlemnar åt brukaren sjelf att genom sin idoghet söka förminska det tryckande eller ojemna i skatten, så har man på sina ställen gått ett steg längre och antingen gjort denna afgift aflöslig eller också utan ersättning upphäft densamma. Der den förra tillåtelsen eger rum, betraktas tionden som ränta. på ettijorden intecknadt kapital, hvilket den skattskyldige eger rätt att inbetala, för att derigenom blifva räntan eller skatten qvitt för alltid. Kapitalets storlek beräknas efter olika Kr der, än till 34, än till 20, än blott till 16 gånger räntans belopp. — Tiondens aflösning eller fullkomliga upphäfvande har väl egentligen förekommit i de länder, der tionde innehades af enskilte på grund af gamla godsberrliga förhållanden. När man af: politiska skäl ville gifva den skattskyldige. en friare ställning till godsherren, måste de afgifter undanrödjas, hvilka ledde sitt ursprung just från detta förhållande. Der tionde innehafves af presterskapet, kan väl ock en aflösning hafva skäl för sig, emedan: man derigenom sättes i tillfälle att efter rättvisare grunder anlägga den skatt, som måste utgå till presterskapets aflöning. Men då behbofvet af en skatt för ändamålet i alla fall står qvar, och dess belopp icke är större än hos oss, vore redan till en början mycket vunnet med en ständig förvandling, eller skattens fastställande till en viss bestämd ränta, emedan derigenom dock redan de känbaraste olägenbeterna af tionden försvinna. Vi sade, att tiondens förvandling från en rörlig till en bestämd, fast afgift vore ett kulturens oafvisliga behof. En blick på de åtgärder, som i denna riktning skett i nästan alla europeiska stater, skall gifva ytterligare bevis för detta påstående.