mmm — ———— — sina ; egna. åligganden: Nina återkom hem med tankar och åsigter, redda och lugy2ade af den närmare bekantskapen med Anne, Såsom Clayton förutsagt,, häde närmandet: till ett stort mål för lifvet verkat långt mera än förmaningar, och hon började inom sig kär ma en verklig åtrå efter ett värdigare och ädliwe lif än det hon hittills fört. Den djupa, allt i sig innefattande känsla, som afgör qvinnans; hela öde, är till sjelfva sin natur en upphöjande och förädlande. Den: bibehåller denna: egenskap äfven då den egnas ett ovärdigt fö-.. remål;. huru mycket mera då, när föremålet; är värdigt! ; Från deras första närmare bekantskap hade Clayton aldrig: sökt, blanda sig i riktningen eller utvecklingen af Ninas moraliska natur... Han hadexvarit. nog skarpsynt för att inse. att, henne sjelf ovetande, ett ädlare känslodjup och en vidsträcktare tankekrets stod i begrepp att öppna sig.inom henne, och han lemnade. dess utveckling åt samma tysta makter, som: veckla utrosenknoppen och styra den klättrande vinrankans gång. Några få morgnar ser dan hon var bemkommen föll. det henne in att hon skulle rida bort och se till huru verlden lefde med hennes gamle vän Tiff. Det var en daggig varm och klar sommarmorgon, och naturen låg försänkt i denna drömmande stillhet, denna dvala af vällustig hvila,som föregår middagstimmans brännande hetta. Tiffs garhla lycka tycktes: under Ninas frånvaro ingalunda svikit honom. Lillen —i en liten vacker : och dugtig pojke — hade, tack vare Tiffs goda omsorger, tant Rosas goda råd och det soliga lefnadssätt han förde utom: hus, ompysslad af sommarljumma vindar! och lekande zefirer, blifvit en krypande varelse och följde nu Tiff omkring vid alla hans trädgårdsgöromål med oöfversättliga utrop af förtjusning, Då Nina kom framridande till den lilla grin