— Under det frågan om ogift qvinnas myndighet som bäst debatteras inom den svenska pressen, finner man i England en annan likartad fråga vara bragt å bane och gjord till föremål för representationens uppmärksamhet Det har nemligen der nyligen blifvit satt i fråga, huruvida ej gifta qvinnor äfven skulle kunna lösgöras från det tvång, hvarigenom engelska lagen (i likhet med den svenska) åt den vigde förmyndaren upplåter ovilkorlig befogenhet att med hustruns förmögenhet, äfven den sjelfförvärfvade, förfara efter eget godtfinnande. Uti öfverhusets session den 13 dennes väcktes förslag härom, s:som synes af nedanstående, hämtadt ur Daily News parlamentsreferater: Lord Brougham fästade husets uppmärksamhet på frågan om gifta qvinnors rätt till sin egendom. Han erinrade huset derom, att han redan för någon tid sedan framlagt en petition från omkring 2000 gifta qvionor, med klagomål öfver lagens stadganden i detta fall. Ibland underskrifterna befunnos namnen på många qvinnor, hvilka med dagligt arbete förtjenade sitt bröd, många, som utgjorde en prydnad för sitt lands litteratur. Han påminde om ett exempel, som blifvit anfördt på verkningarna af denna lag. En fattig, idog qvinna, derjemte god hustru, hade en oduglig man. Denne öfvergaf sin hustru, och denna, som lifnärde sig med sitt arbete, hade samlat en summa af 30 pund sterl., hvaruppå mannen, återvändande endast för detta ändamål, tog af henne penningarne och använde dem för sina egna dåliga syften. Såsom ett ytterligare exempel på den nuvarande lagens verkningar ville lorden fästa husets uppmärksamhet på ställningen inom manufakturstäderna. Han hade sig bekant, att der på liqviddagarne utanför dörrarne till den byrå, der de gifta qvinnorna erhöllo sin betalning, befann sig ett lika stort antal väntande män, för att taga från dem deras hårdt förtjenta dagspenniog. Då det onda sålunda vore ögonskenligt, borde man taga i betrak-: tande på hvad sätt det skulle kunna afhjelpas. Allmänna meningen vore för den åtgärden, att för dem, som ej uppgjort något förord, göra detsamma som nu gjordes för dem, hvilka afledo utan att efterlemna något testamente. Om en man med döden: afginge, utan att efterlemna mågot testamente, så gjorde lagen ett sådant i hans ställe; den föreskref! nemligen huru egendomen skulle fördelas mellan dej närmaste arfvingarne. På samma sätt föreslogs nu, att i de fall, då äktenskap ingingos utan förord, skulle i lag stadgas om ett sådant. Detta gälde som lag i större delen af Nordamerikas Förenta Stater, och hade der visat sig ha ganska välgörande följder. Enligt franska lagen, hvilken af andra fö reslogs till efterföljd, kunde hustrun erhålla en s. k. autorisation (bemyndigande), hvarigenom mannen och hans borgenärer förhindrades att befatta sig med hustruns egendom. På grund af allt detta föreslog lorden, att huset borde fatta trenne beslut: 1:o att lagen måtte undergå en reform; 2:0 att gift qvinna erhölle full rätt att förfoga öfver sin egendom; 3:0 att, intilldess ett dylikt beslut kunde genomföras, det franska systemet angående autorisation skulle införas i vår lag. Lord Granville fann den ädla lordens anförande vara en klar sammanfattning af allt som i öfverhuset tillförene blifvit yttradt i detta ämne. Ansåg, med fullt erkännande af det öfverklagade ondas verklighet, tiden likväl ej ännu vara inne för huset att häröfver yttra någon gemensam tanke; men hoppades emellertid, att någonting praktiskt skulle kunna tillvägabringas under loppet af denna parlamentssession. Lord Campbell ansåg lagen i sitt närvarande skick bärbarisk och böra reformeras, men gillade för ingen del att förord genom lag skulle kunna bestämmas, hvilket han trodde komma att leda till beständiga husliga tvister, samt föreslog uppskof i debatten, hvilket bifölls.