Aftonbladet – 26 februari 1857, sida 2

betraktade den friska kransen af halföppna knoppar och rosor. pDet är också en talang som jag mycket öfvar, sade Nina, Men sitt ned, Anne, och låt mig göra dig vacker också. Så — vänta ett ögonblick — låt mig böja det der bladet litet och fläta in ett par kroppar här — så, nu är du i sanning en Balimore-skönhet. Och nu till processionen. Operabuset för aftonen var en öppen plats i lunden bakom huset. Lampor hade blifvit upphängda i träden och glimmade bland det glatta löfverket.. En slags afstängning eller Töfsal var uppbygd af löf och blommor vid ena ändan af platsen, dit sällskapet råed stor ståt ledsagades. Mellan tvenne magnoliaträd var ett hvitt draperi upphängdt såsom ridå, och 8å snart de ankommande blefvo synliga uppstämde en kör af röster bakom scenen en liflig välkomstsång. När sällskapet intagit sina platser (drogs ridån upp, och kören, bestående af omkring trettio utaf de bästa rösterna, manliga och qvinliga, framträdde, alla klädda i helgdagskostymer, sjungande och närmande sig i takt, bärande blommor i händerna, hvilka de, i det de marscherade omkring i en halfeirkel, kastade för åhörarnes fötter. En kräns af orangebloamor, med afsigt riktad mot Nina, föll direkte i hennes knä. Det här folket tycks ha ögonen med sig. Stundande händelser kasta sina skuggor framför sig, sade Russel. Efter att hafva marscherat ett hvarf omkring, satte sig de sjungande på sidan om scenen, hvarpå platsen bakom dem sågs fyllas af ett haf utaf svarta hufvuden — alla plantagens tjenare och arbetare. : Nej se, utropade Russel, huru täcka de hvitklädda barnen 8e ut bland den svarta mängden I i Och medan han talade kom en procession af Annes skolbarn framtågande på samma sätt som kören, sjungande sina skolsånger och kastande blommor för sällskapets fötter. Derpå satte de sig på några låga bänkar midt